Attraktion
Varför ska allting alltid vara så krångligt?
Det gör nästan ont ibland.
Hjärtslagen.
I dom finns inga avstånd.
Och inga genvägar.
Om man tänder en låga, så måste man även våga finnas där för att se den brinna.
Men det är för helvetes komplicerat.
När man vet hur det skulle kännas, så smärtar det ännu mer.
Inte hur det skulle kunna kännas. Hur det skulle kännas.
Man vet varje fiber. Baklänges.
Andningen som trycker på.
Ytliga andetag, för att vid ett djupt skulle man dö.
Av bara anspänningen.
Vem ska vända och gå?
Det brukar ju vara jag.
Med mina slitna vandringsbootz.
Men, jag vet inte längre...
En liten vän..
Jag har en liten vän under diskbänken, som gör att soppåsarna ser ut så här:

"Men har inte du en katt?" tänker du då snabbt.
Jovisst har jag det.
Han ser ut så här:

Han har inte en tanke på att göra några som helst uppdrag
under någon diskbänk.
Han har inte en tanke på att frosta av frysen heller, för den delen.
Vem av dom ska jag skjuta?
Hes
Så fel
Det var kul och det var inte en massa Nej.
Utan det var bara Ja.
Det är fröken fundera som ska sluta förutse bara
Så löser sig. Allt.
Festligt
Vi ska ha så att kökspersonal som annars aldrig får sitta och äta, kan få ta det lugnt en gång och slippa springa.
Usch usch usch..
Inte tanken i sig, men att jag måste vistas bland folk och vara trevlig..
Eller folkdetaljen är väl inte farlig i sig heller, men själva uppsnofade stämningen.
Det betyder att jag måste klämma i mig i nåt så kallat snyggt som förmodligen klämmer här och klämmer där och bara kommer att göra att jag känner mig obekväm.
Sen måste jag trycka in brösten i nån obekväm bh-helvete, som förmodligen är designad av en man och har nån klämmig spets på sig, så att han kan slicka sig om munnen av bara tanken.
Sen som grädde på moset, ett par high heels...
SEN har jag visst vid nåt obemärkt tillfälle lovat att vara med i underhållningsgruppen och ska vara med och sjunga.. Förbannade skit
Jag undar jättemycket på var jag var den dagen det lovades och vem som spelade mig?
Det kommer väl att gå bra bara jag kommer dit och så, men jag kan inte säga att det känns som nummer ett på min viktighetslista just nu..
Måtte det bara inte komma någon illaluktande man och le mot mig.
Om
Men bara om....
Nu ska jag massera..
Hepp
Men det kan man göra vare sig man har bomull eller inte.
Mc Dreamy
Jag tror faktiskt att det räcker om han kan kyssa min nacke på exakt rätt sätt.
Extra plus är om han gör det av sig själv, ovetandes om att det är det bästa jag vet
och utan att jag ber om det.

Brr
Nästipsvärmare eller liknade alternativ.
Drömtydare hitåt!
Och det har jag ju,men det här var någon liten låg gräddvit historia.
Jag satt i passargerarsätet och en snygg man, som jag inte tänker säga namnet på, körde.
Vi kom fram till en väg spärr som liknande mer en vägspärr i Ryssland (så som jag tänker mig en vägspärr i Ryssland)
När vakterna kom fram och vi öppnade bilen, så var det fullt med snö i hela bilen.
Den icke namngivna mannen började ösa ur snö ur bilen och samtidigt pratade med vakterna. De skulle göra som en flygande besiktning.
Då säger den snygge icke namngivna mannen att
"Jag går ur och ställer mig på andra sidan om vägspärren, så kan du köra dit när bilen är besiktad" (Typiskt män..)
"Jamen..." säger jag.
"Det kommer att gå så bra", säger han. "Jag väntar på andra sidan, så kommer du sen när du är klar"
Och han ser verkligen ut som om han menar det han säger.
Männen börjar besikta bilen och jag öser ur snö vidare.
En av vakterna kommer fram och säger att
"Tyvärr, den gick inte igenom besiktningen, du får en femma och får inte åka vidare.
Och så sätter han en sån där lapp man har på hotellrumsdörrhandtagen, (typ stör ej) på backspegeln.
Där står det att jag ska köra till närmaste Konsum, där bilen kommer att hämtas av personal som kommer att laga den och jag får inte tillträde till den förrän den är klar.
Så där står jag vackert vid avspärrningen och mannen står på andra sidan och spejar.
Och dessutom har han mage att vinka och se glad ut.
Det sista jag minns är att jag skriker ut min förtvivlan..
Jösses!
Du drömtydare..Berätta vad detta betyder.
(Förutom att män har en viss förmåga att försvinna, när man som bäst behöver dom..)

Samarbete

Eftersom vi i Norrland har så kurviga vägar....
Så tyckte Vägverket att det var lika bra att samarbeta med Viagratillverkarna...
"Det är ett projekt som ska gå fram till våren.", sa enhetschefen på Viagraverket, Petter Niklasson..
Yesterdays disaster
Inget dock som inte tål att repriseras
Jag bävar dock fär att det ska bli en själuppfyllande profetsia. Och jag är livrädd.
För att börja peta i det hela. Men jag måste nog. Åtminstone fundera på att börja fundera.
Men jag ska laga toaletten igen.
I alla fall.
Så får jag se med det andra..
Så Du hittar hem..

Jodåsatte...

Å en till...

Vad gör man inte?
På något vis så associerar jag direkt till min arbetskamrat. Man undrar varför??

Höstnormaliteter?
Kanske ni tycker att borde bestå av en trevlig halvvild fest, med efterföljande utgång på krog eller dans.
Jag känner inte riktigt så just nu.
Det känns bara jobbigt och besvärligt att ens tänka tanken.
Jag tror att jag gjorde min beskärda del i somras.
Nu vill jag bara ligga på soffan och elda i spisen och dricka vin och vara själv själv själv...
Appropå det..
Tillbaka..
Helst under en filt och titta på en bra film. Eller varför inte en dålig film. Det kvittar.
Stänga av mobilen, låsa dörren och gömma mig om någon knackar på.
Man får även lipa.
Det får vara så här för nu. Tackar och tar emot.
Ny vindar blåser väl när det finns något att blåsa för. Har jag kommit fram till.
Så nu har jag hyrt film och köpt lite gott.
Ska kanske till och med kolla om handleden orkar hålla i skaftet. På gitarren.
Undrar om jag har björngener?
Så vackert

Solen skiner in genom mitt köksfönster, genom tallarna som står där ute.
Och dagen ser ut att bli underbart vacker.
Dimman börjar lätta ute på sommarkohagen och allt är sprakande orangegrönt.
Har kört sonen till buss, i totalt to early timma.
Men det vackra uppväger, trots tungt huvud och trötta ögon.
Livet är här och nu.
Och idag tänkte jag passa på att leva.
Återblicken..
Jag behöver inte gå en Antiantikurs, fem poäng.
Det kommer att gå över av sig själv.
Sen kommer jag att veta vad och vem.
Jag vill. Med
Det värsta är att jag ska behöva det jag aldrig gör.
Ger en andra chans.
Ja det är väl lärdomar i det också.
Mest att jag måste ändra.
Men det kommer att svida som fan
Vad var det jag sa?
Ja och jag hade rätt... Så typiskt mig..
Han lyckades pressa fram några gutturala stön och man kunde ana ett och annat ord, men förövrigt såg han mest ut som en skitnödig Neandertalare...
Men kvar lyckades han hålla sig ändå..
Hur röstar folk?
Usch..jag är lite upprörd nu..
Och JA jag hade gjort det bättre själv. Punkt.
Tillägg
Mord
Sam Hagbard Handfast kommer att begå mord på Nothing Else Matters...
Jag kommer att gråta blod..
Men det kanske är lika bra att han mördar, så att han nu en gång för alla åker ur Idol....
Då kommer det nog mer glädejetårar, va...
Hallelujha..
Hedra dig själv...
Så..
Så..Nu har jag haft den hela dagen!
Ring nu då för fan, ni som var så engagerade!!!
No Dogs!
Tror män att alla kvinnor gillar hundar?
Jag menar eftersom dom alltid tar till hundögontricket så fort dom har kommit på att dom ångrat sig.
Men du kan sluta titta med den där långa. Blicken.
Och dom där ögonen, som fuktigt ber om svar.
Jag tittar bort.
Dom där frågorna, som jag vet vad du vill ha för reaktion på.
Du kommer inte att få den.
För jag kommer inte att vika en tum.
Man får bara en chans. Med mig.
Jag går aldrig tillbaka.

Skitenkelt
Torka
Det är väl ungefär det mest upphetsande som har hänt idag..
Som ljudeffekt till lillfingervrickningen skrek jag "Iiiii, vad gör du?" (det var till hästen)
Det är väl ungefär dagens händelse.
Det händer absolut ingenting. Det är så segt och trist så jag svimmar i tristess nästan.
I och för sig är det nog väl tilltaget som överdrift, för det rullar ju på med möten, kvällsaktiviter och sånt, men i alla fall.
Det känns lite grann som om allt bara står stilla i en gyttjepöl.
Det är så kladdigt och kallt att plumsa omkring där.
Nummer ett på önskelistan nu. (OBS: Den som jag skulle i tanken vilja ha)
Är:
Någon som håller om mig från bakifrånhållet, när jag fryser.
Men sen i nästa sekund när jag börjar tänka riktigt noga på den detaljen, så slår jag bakut som en tjurig märr(helst med en liten ljudeffekt i form av Iiiiii där med..) och får sura uppstötningar bara vid tanken på att någon skulle peta på mig.
Jag gör korstecken, målar tecken på husväggar och allt möjligt för att de inte ska komma nära mig. Hade jag en Voodoo docka skulle jag leka hela nätterna med den. Och skratta.
Det har ju funnits många små tappra riddare på sista tiden, som gjort sina försök.
Nära och idogt och påträngande och viljefullt.
Men ingen har liksom fångat mitt intresse nog, för att jag inte ska sparka bakut.
Är det något fel på mig?
Jag börjar fundera om ett hjärta kan brista så mycket, så det aldrig går att reparera igen..
Men jag känner ingen hjärtesorg som det känns nu och heller ingen bitterhet. Bara en stor stor kyla inför ett närmande.
Please, säg att det går över....
Det är inte så lätt..

Äntligen!!
http://www.duoboots.se/

Överraskning
Räck upp handen, alla som är förvånade..
Jag behöver hjälp!
Inte med fingret, det trasslar så bra på egen hand.
Men med layouten.
Jag vill ha prästkragar som bakgrund och jag vill ha
någon annan sorts stil på bokstäverna..
Hilfe Hilfe..
Säga bara inte så här
"Det är bara att gå in där och klicka så där och klicka sähär och skriva sådär och skriva såhär."
Jag fattar absolut inte grekiska heller och jag tro inte att jag skulle fatta mer om nån sa lite käckt att det är bara att säga såhär och sådär...
Dagens
inte bli förkyld
inte bli förkyld
Inte bli förkyld
nej
nej
bli frisk
bli frisk
Cold
Blä
Nu har nog sista gått ur för nu börjar det verkligen bli bomull. Och då menar jag inte sån här jag-är-lite-flokig-i-luvan bomull utan riktig jäkla bomull.
Men det är ju bra i sig, för då finns det ju inte så mycket utrymme att tänka. Och min hjärna har ansökt om semester sen den jobbiga helgen.
Jag har förvisso inte skrivit under än. Vi får se.
Men vila idag hade nog suttit fint..
Jaså
Jaså, hade Sopranos börjat igen?
Usch...
Bara så att ni vet..
Nej med stort N
Jag hade behövt en längre helg
Jag hade behövt fler sovtimmar på ett dygn, utan att för den sakens skull tulla på vakentimmarna..
Om man har så mycket att fundera på som jag har så hinner jag inte på dom timmar som är. Faktiskt.
Jag hade behövt åkt söderut i stället för norrut i Söndags. Det ställde bara till förtret i redan sliten hjärna. För att inte tala om vad det ställde till i illa tilltygat och sargat hjärta.
Men det gick. Det gick inte bra, men det gick.
Och saker ska ju bara gå åt det bättre. Hade jag tänkt.
Vissa dagar styr inte jag mig själv, utan det är nån lite skit som sitter där långt ner med en joystick känns det som.
Nån liten känsla som tar överhanden.
Men jag repade mig ganska snabbt igen. Jo.
En sak till som jag inte hade behövt, utan verkligen behöver.
A fucking miracle...
Kom in, stå kvar, mig kvittar det...
Dagens Våg
- VARDAG Det är inte läge att fatta allvarliga och viktiga beslut just nu då du har en tendens att förbise viktiga detaljer. - Jag har alltid en tendens att förbise viktiga detaljer. Inget speciellt för dagen...
- KÄRLEK/RELATIONER Ett telefonsamtal kan start något helt nytt idag, gläd dig över det och se fram emot en bra tid. - Nu har jag suttit och väntat hela dagen. Ring för faaan!!
- PENGAR/ARBETE Du har alldeles för mycket att göra och känner dig överansträngd. En smula ledighet skulle kunna muntra upp dig. - Ja det är det jag alltid har sagt, man har för lite ledigt och för mycket jobb.... Ni skulle bara veta vad munter jag kan vara när jag är ledig!!
- DAGENS CITAT Leo Buscaglia -Det liv och den kärlek som vi skapar är det liv och den kärlek som vi lever i. - Öh...kan varken cykla

Nedåt
Nyvaken hjärna på förvirrad kvinna
Man kan inte vakna med denna fåniga låt i skallen, huller om buller, med egna tankar inblandade. Huller om buller..
"Kan inte hjälpa att jag känner det så här" - Om du bara visste vad jag har kämpat emot -
"Ingen vet, det jag vet"- Det går inte att beskriva i ord för någon som inte förstår -
"En hemlighet"- Men hur länge ska den kunna hållas,eller märks det redan -
"Det jag vill, kan jag nog få i tusenfalt"- Det vore en önkskedröm, men jag vet inte vad jag vill själv förrän jag har sett hur det verkar. Dom slår så sällan in -
"Jag vill vara din"- För att jag inte vill att någon annan ska ha. Jag beundrar så sällan -
"Det jag vill säga dig är inte lätt"- Praktiskt taget omöjligt. För jag kommer ändå inte att få nåt svar och då smärtar det ännu mer. Så jag är tyst-
"Och nu börjar jag förstå att jag är kär"- Fast kär och kär, jag vet inte det heller. Innerst inne vet jag inte. Hur ska jag göra det. Men i och för sig så skulle jag aldrig erkänna det för nån heller.
Som sagt -
"Kan inte hjälpa att jag känner det så här"- Och det är ju aldrig nån som fattar nåt i alla fall -
I saw your brown eyes turning once to fire
Fine, done..
Har inte gråtit en enda gång.
Skrubbat bort rester av mitt liv och mina dagar från skinnet.
Hittat något där under. Flinat åt minnet, hur det kom dit.
Putsat fram sikten, så det ska gå att se mot något nytt och annat.
Tagit ut det som funnits i bagaget. Fan, vad det var skräpigt.
Det som har värmt mig under kalla morgnar, ligger inte där längre.
Den ljuva musiken har tystnat.
Jag måste stänga och gå vidare.
Vill
Men ja...
Men nä..
Kanske nån gång..
Jag ber. Och jag kräver.
Lika mycket åt varje ytterlighet.
Men det verkar inte hjälpa i det här fallet. (har det någonsin gjort det..?)
Det enda jag får är en förbannad tystnad.
Tagning...
Bitch
"En bitch klarar sig alltid"
Dagens..
Hud
Närhet
Massvis
Men det går liksom inte.
Spelar ingen roll. Behov som finns för en dag.
Kanske kommer de aldrig tillbaka.
Jag kan säga dem ut i rymden. Men till ingen nytta.
För ingen fångar upp dem.
Vill skrika." Men se mig då!" Just nu och just här.
Men det försvinner i vinden.

Vinröd..
Min ironiske arbetskamrat kom upp, lite lagom misstänkt rufsig i håret, från lunchen och sa
" Nu har vi ätit..vahetere..röd..vinröd..äh..va fan..vinröds..nämen sån här vinrödssås"
"Jo.. man kan nästan märka det. Vad åt ni till?"
" Kolbulle"
"Kolbulle??"
"Ja, sån här kålbulle..eller kålköttfärsbulle.."
"Kålpudding, menar du?"
"Jaa..preciiis..."
Sand
Rinn inte iväg..
Kategori
Sen finns det andra som inte gör det.
Jag har precis kommit på vilken kategori jag tillhör..
Gahh!!
Häråt eller däråt?

Om ni känner er osäker, så är det åt det hållet som pilen visar som tandborsten ska stoppas in i munnen..
Du undrade..
Jag tror att Jesus var en underbar älskare till Maria Magdalena
Jag tror att det du ger får du trefaldigt tillbaka
Jag tror på livet efter döden
Jag tror på andar
Jag tror på reinkarnation
Jag tror på astrologi
Jag tror på Moder Jord och Fader Sol
Jag tror att kvinnan styrde världen bättre än mannen
Jag tror på tankens kraft
Jag tror på energier
Jag tror på healing
Jag tror på Sweet Medicine
Jag tror inte på kristaller eller Gud
Men jag tror på kärleken
Söndagen utan vidare
Och ända vara tillfreds.
Det bara rullar iväg och så plötsligt märker jag att det börjar mörkna.
Busenkelt!
Vill ni ha tips: Ring!
Borstar av lite bara..
Jag är fri. Tom
Han är borta.
Har nog varit så i två stundar och sju strax.
Det har jag nog vetat av.
Men landningen kom för någon vecka sen. Inte som de gamla vanliga krascherna.
Utan det blev ett rätt mjukt pladask, på en gräsligt grön matta.
Inte den endaste sten.
Det kändes lite ovant.
Men det var ju bra, för jag vill inte gå av igen.
Inte nu när jag är ny.
Försiktigt, på tå, smyger jag den nya vägen.
Verkligen smyger.
Alla intryck, är de, som jag missade förra gången.
Var jag för bråttom. Ja.
My favorite mistake.
Funderar på, om jag ramlar över någon, som får mig att falla. Fylls det då.
Det fria tomrummet.
Men det spelar ingen roll.
För jag vet redan.
En teori-
Det var kanske inte så att han bara försvann. Utan något större krävde utrymme. Space.
Och tog sin begärda plats.
Snopet!
Det är så skönt att andas igen.
Om du bara finns. Där.
Så hjälper det mig. Att känna.
Frid. Sam.
Full av också.
Och het. För den delen.

I´m living on Cottonhill...
Det kanske är nån sorts tvättsortering.
Syntet hit, mörka färger dit, ljusa färger dit och bomull dit.
Så var det jag som fick äran över bomullen.
Man kan undra var den går med resten av högarna..
Gick promenad efter uppvaknandet som inte var ett uppvaknande i sig.
Utan mer en kamp mellan inre motsättningar och det ljusa rummet, som betämt lyste solljus i mina ögon.
Ljuset vinner alltid.
Men det försvann inte. Bomullen.
Fröken Fundera har mycket att fundera över..
Nyfikna ögon samsas med hörglada öron.
Och känner.
Jag tänker aldrig sluta leta..
Vissa har "Det"
Dom finns.
Runt dig. Hela tiden.
Ta vara på dom.
Nu alla testosteronstinna
Nu kan alla körtanter och testrosteronstinna ligga kors och tvärs. Huller om buller.
Ni kan sitta på taket. Eller varför inte på takräcket.
Eller ligga i bagegeutrymmet. Eller på en tom plats där det var ett säte, som gick att ta bort.
Fritt fram. Jag växlar. Sex. Ja hemskt gärna. Men cd-skivor oftare.
Till salu:
Gul. Fin. Polo.
Vem är det?
Jag kan omöjligtvis ha så mycket tvätt på egen hand!
Så: Skärpning!!
Krångel
Det enda jag vill..jo..det enda jag vill,nu. Är att kunna skriva runt kortet när jag skriver. Men näpp.
Kalla mig gärna sur. Ja tack. 1 kilo ska nog räcka.
Om jag överhuvudtaget vaknade i dag, så vet jag inte var. Eller på vilken sida. Av sängen.
Lakanet vet jag var jag hade. Men det är väl det enda man vet var man har.
2 km i timmen har livet rusat fram i fönsterrutan.
Kan det rusa saktare.
Ja om jag sätter mig ner så.
Då gungar det inte lika i alla fall.
Och höjden av kyla blir lite minde där nere. In under.
Lakanet?
Skulle inte tro det.
En undran
Det är så många som jag borde tacka. Nu när en etapp i resan känns att den är förbi. Och en annan kan börja. Det kommer aldrig att bli lika besvärligt igen. Det vet jag.
Men det är så många möten som haft betydelse. Så många ord som haft betydelse.
Så många beslut från andra människor som på det ena eller andra sättet puttat mig in på en väg som var nödvändig för mig. Dom själva hade ingen aning om att dom just då gjorde det största steget i mitt liv.
Knappt jag själv.
Men hur ska jag kunna tacka nån som inte ens var medveten om att den ändrade min historia. Min framtid. Min nutid.
Det finns möten och ord som jag inte ens kommer att se igen eller höra igen.
Undrar om min arbetkamrat visste att hon räddade livet på mig, när hon tröttnade på sitt.
Undrar om mamma visste att hon skulle rädda min själ två sekunder innan hon sa att "Ja, jag vet. Sådär känner jag själv ibland också, men då brukar jag tänka att han har ju positiva sidor också"
Men jag kom aldrig på nån.
Och jag kan inte tänka mig att det blåa berget som fick mig att bestämma mig en dag, hade en aning. Faktiskt.
Jag skulle aldrig ha skrivit det där katastrofala mailet om ingen föst mig dit.
Flopp.Men ändå helt rätt.
Och alla som petat mig till vägar där jag aldrig velat gå. Skrikit och slagits.
Men som var så rätt. Hur visste de?
Så alla som följt min väg och puttat, fällt krokben och vandrat med mig.
Tack!

Två saker
Usch
Snö
Fast eftersom jag aldrig kan vara tyst, så säger jag även:
Får man gråta nu?
Heja särskrivningen.....!

Man kan undra om dom hittade den stackars negerkvinnan......?
Fy...!! Disgusting
Precis när jag bytte kanal så högg han en bit från rumpan och han skrek och sen fick man se två köttbitar på en tallrik.
Och jag kände att "Vad var det för fel på det programmet jag knäppte över i från?"
Jag vet inte så mycket mer, för det var bara det jag såg, men i alla fall..
Nä jag vet inte, är det så man måste göra för att vara innovativ..
En bra sak med att vara min vän: Jag kommer aldrig att äta upp Din rumpa! Jag lovar!
När man inte vet..
Idag trodde jag att jag skulle blåsa bort. Jösses vad det har blåst. Stora feta löv har farit omkring som stora tefat i luften. Jag får lite sorg i hjärtat när jag tänker på att snart är sommaren slut.
Det har den väl varit länge i och för sig. Men nu känns det så definitivt. När allt bara tar ett jumbohopp och helt plötsligt är det liksom så tomt.
Jag ställs bara inför en stor vilsenhet inför hela livet.
Och vet inte riktigt vad jag ska ta vägen och hur jag ska vrida eller vända på mig.
Nu ska jag vimsa iväg på föräldrarmöte. Det absolut roligaste som finns. Det är liksom: Hur många kan bli osams på en kvart? Och sen sitter jag fånigt och tittar på dom och undrar vad dom håller på med och är alldeles förundrad över hur mycket energi man kan lägga ner på skitsaker..

Cheeezus
Jag läste i nån annans blogg som jag var och bovkikade(minns inte vilken, men den var bra!) i att "han den där lockhåriga" i Idol ser ut som Jesus.
Och ja tammefan!
Det var därför jag kände igen han.. Som jag funderat!
Morotstoppar
Räckte det inte med Botox och bröstimplantat.. Nej nej, nu är det morotstoppar som gäller.
Ferromonerna. Ja just ja
Det finns ju en anledning att man skär bort dom där ferromonspäckade topparna. Dom är ju väldigt beska. Ja då, jag har provat. Men jag vet inte om det har fungerat för jag har nog inte sett en man sen dess. Mött i bil är nog det närmsta.
Och det är väl kanske därför vi lever i singlarnas århundrade.. För att vi skär bort det beska. Vilken sorg...
Men ok, jag kan tänka mig att trycka i mig topparna. Mycket hellre det än Botox och implantat. Det skulle jag aldrig i livet ens fundera på..
Men frågan är i vilken mängd man måste trycka i sig dessa toppar.
Och nästa undran - Efter hur många kilo blir man orange?
Sista undran är- Är dom värd sjutton kilo morötter?
oj hoppsan
Ja jag säger då det.
Idag när jag skulle göra potatisklyftor i ugn, visade det sig att potatisen som låg i kylen inte var potatis utan rödbetor.
Jaha, as usual...
Det blev ett oj-hoppsanmoment då där en stund..
Men det roligaste var ändå att sonen inte ens höjde på ögonbrynen när han fick ugnsstekta rödbetsklyftor..
Han känner väl sin splittiga mor...
KK- Som i Korkade Konversationer
Mamma: "Du eldar väl i spisen när du ska behandla folk här va?"
Jag: "Ja vadå ra?"
Mamma: "Ja men jag menar att det är ju inte så skönt att lägga sig på bänken om man fryser"
Jag: "Nä, men varför pratar du om det nu, jag kan ju inte behandla på minst två veckor i alla fall.."
Mamma: "Ja men jag menar bara så att det är varmt.."
Jag: "Ja men vad fan tjatar du om det för?"
Mamma: "Ja men..jag bara tänkte.............."
Jag: "Nä jag brukar stänga av alla element och vädra när dom klär av sig, sen när dom står nakna så brukar jag blåsa på dom med en kalluftsfläkt och skratta elakt!"
Mamma: "Men..."
Jag: "Ja men det fattar du väl att jag eldar eller ser till att det är varmt"
Mamma:
Eller:
Jag tar ut en sadlad och tränsad häst och sitter upp
Elev: "Ska du ut och rida?"
Instruktör from hell: "Nä jag tänkte att jag skulle ta en tur med skärmflygargrejen och se om jag kan räkna in lite björnar"
Elev: "Jaha.........?"
Dagens Outfit is out..
Ett par ögon som är så tunga, så jag misstänker att någon sitter på ögonlocken.
Två humungus svarta ringar under dom två trötta ögonen.
Ett två stycke ihopskrynklade ögonbryn
En tofs på huvudet a la Lillie&Sussi. Dock lite sned och med hårtesar som fallit ur.
Ett stycke hårspänne för att i nån förhoppning hålla undan hårtesarna som fallit ur.
En munkjacka
Ett par halvsunkiga jeans
Ett par raggsockar..
Inget av detta togs med i dagens outfit:
Noppade ögonbryn
Stay-ups
Make up what so ever
Parfym
Glatt leende
Jag har faktiskt kört lastmaskin. Hur brukar ni se ut då?
Gick bra. Förutom den guppiga vägen som gjorde att min livmoder och min halsmandlar har gjort High Five 77 gånger så.
Men jag fick av veden och jag hade inte sönder nåt.
Tadaaa..
Tack Valio
Det var jättegott med cottage cheese blandat med yoghurt!
Det har jag aldrig tänkt på förr att man skulle kunna prova.
Så..nu kan jag köpa Milkos cottage cheese och blanda med Milkos yoghurt..
Kan även tipsa er på provanyttavdelningen att det var jättegott när man ströade på lite kanel..
Tanx
Yoghurt- Är det en förkortning av "you got hurt" ??
Parentes..........
Kallt!!
Alla som varit där säger att dom började höra klockor ringa och änglakörer och lite sånt alldeles när dom trodde det var slut.
Men jag vet inte. Jag har inte hört några än.. jag hör mer poff och tjoff från sonens rum. Han spelar Warcraft..
Men det kan inte vara långt ifrån. jag har liksom gått ner viloläge och allt går så segt. Hjälper inte att jag eldar upp hela köket nätsintill..
Jag fryser!!
Kan nån komma och värma mig?
Nähä, inte det. Jag tar väl en chokladbit då istället. Det värmer i alla fall själen. Tänk att en substans från ett materia, kan omvandlas till energi och komma ut i den eteriska själen.
Inte illa..
hopp..full eller lös?
Jag är så trött på att gå fel. Att känna fel. Att göra fel.
Måste fan vända.
Vi tar en repris.
Vill du?
Jag är så trött. Så jag orkar inte tänka. Kanske det som är mening.
Jag måste sova.
Fate can't break this feeling inside |
That's burning up through my veins... |
No matter what I say or | do |
The | message isn't | getting | through |
And you're | listening to the | sound |
Of my breaking | heart |

vill ha
Hallååå,,var har hon hittat den? Den fanns inte där vi inhandlade outfiten den blå igår i alla fall..
Ja sen finns det annat jag vill ha med. Men det är så suspekt och så fjärran men ändå så nära, så det går inte riktigt att ta på. Som en hopplös dröm som skulle kunna bli något som fanns med när jag vaknade. Men jag törs inte ta på den av rädsla att bli besviken. För något som känns så rätt kan bara inte vara så fel. Men om det ändå är det då
Jag skulle falla. I hundratusen år.
Dagens Outfit

Carolina visar då här outfiten för dagen.
Temat idag har varit "Hår"
Hår i tröjor, bh, trosor, öron, ögon och virvlande i luften. Hår i överallt.
Se även de fotriktiga skodonen hon använder. De är både praktiska OCH snygga..
Tröjan var ganska svår att hitta. Man fick gå en våning ner.. Men den var värd vart enda öre.
Just att den inte smiter åt vid höftpartiet är en praktiskt detalj i arbetet för dagen.

Här ser ni hur outfiten ser ut efter en dags arbete.
Fotografen ser ungefär lika ut..
something
Dagen har kommit
Då något har hänt
Det är borta
Herrejävlar
Fattar du?
När jag åkte hemifrån var ingenting som vanligt.
När jag kommer hem så blev allt som vanligt..
Skulle det inte ha varit tvärtom??...
Helena...
nånting
Hur ser man att någonting förändras.
Ett andetag som till en början är hett och sen förvandlas till en trött utandning
Vad var det jag inte såg. Vad var det jag missade. Kanske att jag såg det hela från en felaktig vinkel från första början. Misstog hela allt. Men det kan man inte. Det bara flög över marken. Orden som inte blivit sagda. Meningen som inte blivit vinklad åt rätt håll. Helt plötsligt bara en kvävande tystnad. Tusen frågor från båda hållen. Det går inte att ta tillbaka tanke som tänkts i förhoppning om något annat. Men sen. Rädsla för vad som sagts till vem. Egentligen. Var det jag som var den ende. Backandes i stället för att våga visa. För det gör så ont att inte vara den man trodde att man var. Man vet aldrig. Det går ju fler tåg. Men det gör ju inte det. Vissa tåg har bara en avgång.
Om man hoppar av det så går det inte att komma på igen.
Det är mitt hjärta som bryts, du hör...