Wildros

Varför ska allting alltid vara så krångligt?

Det gör nästan ont ibland.

Hjärtslagen.

I dom finns inga avstånd.

Och inga genvägar.

Om man tänder en låga, så måste man även våga finnas där för att se den brinna.

Men det är för helvetes komplicerat.

När man vet hur det skulle kännas, så smärtar det ännu mer.

Inte hur det skulle kunna kännas. Hur det skulle kännas.

Man vet varje fiber. Baklänges.

Andningen som trycker på.

Ytliga andetag, för att vid ett djupt skulle man dö.

Av bara anspänningen.

Vem ska vända och gå?

Det brukar ju vara jag.

Med mina slitna vandringsbootz.