Wildros

Jag tror att jag skrattar ihjäl mig.
Efter min degiga känsla igår, så bestämde jag mig för att gå med i GI-viktkoll(igen..hehe)
och när jag nu tittade där, så hade jag på Datum för målvikt fyllt i, helt omedvetet:

Just nu: 0kg Måldatum: 2088-10-30

Haha..
Jag har ju ett tag på mig att gå ner.
Så jag kan nog i godan ro fortsätta att äta julmat ett tag till..

Ska jag trycka på Ändra målsättning sen, eller ska jag ta det nästa jul??

Tar några chokladpraliner så länge...

Tror man att en Kevlarväst skulle kunna hjälpa. Både mot in och utförsel av känslor.

bara jag som känner av känslan av att vara aningen mera "degig" i kroppen idag, än den 20 december?
Det liksom liknar mera jäst bulldeg än en fin och nybakad limpa, skulle jag vilja säga.
Jag får väl lägga några extra knop på att grädda väl. Efter Nyår tack!
Om man även får önska något när man ser en stjärna falla, så tar jag nya gener..

..så ska vi nu bli en till i familjen. Plastpappan ska flytta utomlands i några år, så liten grå måste komma och bo hos mig igen.
Jag har vridit och vänt på detta och undrar verkligen hur det ska gå. Hon är ju inte gjord av sociala färdigheter och positiva tankar om andra i hennes art precis.
Det var därför jag en gång för två år sen när jag tog mitt pick och pack och liten gul(som nu är en mycket stor gul), bestämde mig för att låta henne bo kvar med plastpappa.
I allra värsta fall så pyser hon det första hon gör, när jag släpper ut henne första gången.
Men som kompensation för hennes icke postiva tankar, så ska jag försöka att tänka såna positiva, i alla fall.
Jag har saknat henne, det måste jag erkänna. Och nog kommer det att bli bra med lite uppvägning av kvinnlig energi här hemma. Tycker att det är alldeles för testosteronstinnt som det är just nu.
Sacred female
Så välkommen hem Doris..
Vi provar.

Fick ett sms:
"Nu har diskmaskinen gått ett helt program. Det var tur för det började att lukta illa..."

Tron kan visst flytta berg...

Var och såg Arn i förrgår kväll. Helt klart bra. Nu vet jag inte ens vilka av böckerna jag har läst, för jag har ju några av dom. Men jag minns inte om jag lyckats läsa ut någon av dom..
Jag gillade dock inte slutet.
Jag vill ha Romantiska slut!!

Det var det väl här med så småningom. Men jag vill ha långa tungkyssarslut!

No.1

Det var slut på biljetter till Perssons Pack

That´s it..

Hur är män funtade egentligen..?
Var hos min vän ikväll och efter maten så gick han och lastade in allting i diskmaskinen och tryckte på knappen och det hördes ett högt oljud från diskmaskinen och han konstaterade att

"Nähä, den funkade inte nu heller!"
"Vadå, har du inte lagat den då, eftersom du försökte att knäppa på den?", sa jag som komihåg att den hade varit trasig på Juldagen också.
"Nä, men jag tänkte att den skulle funka nu ändå."
"Jaha, som typ självläka då eller?"
"Ja, den har gjort det en gång förr..."
"Jaharu.."

Ska man skratta eller gråta åt naiviteten eller ska man be en liten bön kanske?

Min pappa är så hipp.. Jag vet dock inte om jag tyckte det när jag gick i ettan och vi skulle gå på föräldrarmöte och han kom i långt hår, väska med fransar och flipp floppskor och alla andras föräldrar kom i snygg dräkt och håret uppsatt i svinrygg. Men i dag kan jag uppskatta det lite i all fall.

Han ringde igår
"Hej! Jag har köpt en grej åt dig"
"Men vi skulle ju inte köpa några julklappar sa vi ju"
"Nä men det är mer som en..present..."
"Jaha.."
"Äh, jag säger vad det är. Jag har kommit över en orginalskiva med Perssons Pack,  Längre Bortom Bergen på tradera"
"Meeeen Guuuud pappa, du är en ängel"
"Ja jag vet. Jag köpte fem stycken, så vet du nån annan som vill köpa så har jag ett lager...."



Ibland är det så bra med en hippiepappa, som förstår vad som är viktigt här i livet

Och helt plötsligt så blev han den hjälten jag alltid har saknat...

On the road again...

Så är det. Trött, risig och eländig.
Men hur som helst, det var bra...

Hade liten mindre glöggafton igår.
Det blev en mindre i alla fall. Det blev manfall. Två tre var sjuk i magsjuka och "Tack för att ni inte kom" och Helena fick spendera glöggaftonen på sjukhuset med son i stället.
Men om man ska se det från den ljusa sidan då, så blev det ju desto mer glögg åt oss friska ihärdiga krabater som satt där.
Grejen var ju att vi hade handlat för ett antal mer personer än var nu blev, så det var nästan så att man fick lite dåligt samvete för dessa människor i världen som nu inte får ens lukta på en pepparkaka..
Men jag vet inte, men efter tre spetsade stora glöggar, så glömdes även det bort..

Hur gott är det egentligen med pepparkaka och gorgonzola?
Hur gott som helst..
Vi hade även en glögg med rom i.
Tindra glögg

Den rekomenderas varmt..
Men ni behöver inte spetsa den med sprit..
Man hostar så hemskt och får upp allt i näsan då...



Men jag är tacksam för att jag får ha alla vänner och uppleva julen i frid och fred..

Jag sänder en tanke till alla som inte får det.

Så nu är det bara att sätta igång...
Varsågod!!

Jag är så förbannat nöjd med mig själv sen Torsdagens bravad. Jag tror att jag är mer nöjd än vad "Bonde Söker Fru-Anders" var till och med..
Man kan gå ner tjugåtvå kilo bara på att få ur sig sju (elaka) ord..
Tips till Amelia..

---

..mycket nu.
Men det är det väl för alla..
Antar jag...

Nu har jag äntligen fått säga det som var nödvändigt att få säga för att få frid och lite lugn och ro i själen.
Jag tror att jag kanske kommer att slippa jagandet nu, men vad vet man.
Det verkar gå trögt i hjärnkontoret på vissa ställen..
Det var kanske inte så väl valda ord och tíllfället var kanske inte det bästa.
Men jag har aldrig varit känd för min smidighet. Heller.

Men orden var där och det var tvunget att komma.
Ont gör ont och jag vill inte såra.
Men ibland så måste man.

Our life is so precious ..





Det är inte så mycket man vet om morgondagen..
Det finns både hopp och sorger och som tur är, så vet vi inget idag om i morgon.

Jag blir så berörd varje gång jag ser den här videon.


"Do you have a picture of 'when i´m 64'?"
"No no, but there is hope..."

Det verkar som om jag har missat nåt...

Nu så får vädret ta och ge sig.
Jag håller på att frysa ihjäl. Jag är ute hela dagarna på mitt jobb och jag börjar se ut som en rosenknopp nu i ansiktet av all kyla.
Fick som förslag igår att jag skulle äta lite mer så att jag fick lite mer som skyddade..
Går det??
Jag menar jag är väl bolstrad nog så det räcker..
Tack Daniel för det fina förslaget, men jag tror att jag fryser hellre ihjäl, än att jag går upp ett gram till..

Var på Julshow i går på byns lokala ridhus.
Fantastiskt fint!
Fantastiskt...kallt..
Men vad gör man inte för kärleken. Till Hästarna..

Idag kom en sån här tanke-
"Man kanske skulle ha gjort muffins"
Hu..

Sen tittade jag på Leilas mat..
Och tyckte att det var festligt med Saffransscones..
Dubbelhu..

Nähä, det gör man inte. För femman funkar inte. Inte i den världsmetropol jag bor i, i alla fall..



Så det fick bli West End Star i stället..

Vad gör man en kväll som  den här då?
Livet leker inte precis.
Det spelar en spratt hela tiden.
Men får man bara välja ett av två nu då, så ok..
Jag väljer Kärleken!!


  Men vad man gör i kväll..

  Man tittar på Shrek2, såklart!!

---

Fan vad livet sveper med en ibland..
En är alltså jag..

Det är så ruggigt, pirrigt, fasansfullt, underbart, skräckslaget.
Man har liksom aldrig försvaret uppe när det ramlar över en..
En är alltså jag..

Man är aldrig redo.
Det blir liksom oj hoppsan när det drabbar en..
En är alltså jag..

Om jag har levt hundratusen liv innan detta och inräknar alla dagar och alla nätter i detta.
Alla dagar som kom och gick
Alla andetag

Så har dom funnits till för en enda dag.
Dom har kommit och gått och format hela mitt universum för en endaste dag
Och det var i måndags..

Jag är helt i fas
Förmodligen för en specifikunik sak

Undrar bara för vad?..    

---

Det har varit sjukt mycket dom här dagarna.
Har inte hunnit någonting av intresse efter jobbet.
Kommit hem, lagat mat och däckat i soffan alternativt sängen
Igår var vi på Julbord på jobbet. Mums! Fyrkantig mage..Oherhört snyggt..
Saker har gått in i fas..
Tell you more later...

Gud så skönt det var att åka och jobba!
Är jag ensam om den frasen?
Jag skulle kunna tro det..

Upptäckt 1:
Fattar ni hur mycket toapapper det går, när man är hemma jämfört med på jobbet?
Köpte i och för sig, tillslut, softa näsdukar. Men i alla fall..

Nu 20% mjukare...

Än vad??

..nostalgisk!



Minns ni den här?
Det var min favorit..

Åh jag skulle vilja ha lussekatter.
Är det ingen som vill baka åt mig?

Jag har tappat allt baksug(haha..)
Det gjorde jag för ungefär 10 år sen och det har inte kommit tillbaka.
Känner väl inte att jag kan göra så mycket åt det.
Det måste komma och kännas naturligt.
Inspirationen som behövs, har ingen eller inget lyckats att ge mig tillbaka.

Jag är värsta grymma tjejen, på att göra dom gula vackra lussekatterna.
Men nä. Det kommer mig inte för..
Men det skulle vara gott.

Jag har nu i två dagar, bara suttit och "väntat" på att livet ska komma tillbaka till gamla gängor igen
Slutat leva och bara satt mig ner. Vill på nåt vis att allt ska vara normalt igen.
Kanske är det av rädsla för allt som inte är som det jag brukar hantera. Okänt och ovant.
Konstigt egentligen. Livet, det vanliga, som jag alltid förbannar och gråter över. För att det är så "vanligt". Det sitter jag nu och längtar efter. Alla gamla vanliga saker som händer och som inte händer.
Ska man passa på att sen, vara tacksam för det liv jag har. För vore det så illa och hemskt, så skulle jag väl inte sakna det så otroligt som jag gör nu. Eller?

Drömmar.
Behöver man ha dem kvar i sitt liv, var dagens fråga..

Självklart, vill jag skrika rätt ut.
Drömmar är mitt livselixir.
Det är de, som får min tro på morgondagen att fortfarande existera.
De är näringen till mina celler och syret i mina lungor.
Hur skulle jag överleva utan dem. I dem formar jag min morgondag, till det jag vill att den ska vara. Och i dem får jag alltid det jag önskat.
Bara det...

 

I´ve been watching but the stars refuse to shine

I´ve been searching but I just don´t see the signs

I know that it´s out there

There´s got to be something for my soul somewhere

Idag känner jag mig äntligen lite bättre i min evighetsförkylning,
Trött är jag, men det tar nog sin lilla tid att komma igen så.
Är det nån som är skitless på att höra om mina baciller och virus nu?
Ja jag förstår det. Gissa hur less jag är..
Men jag får ju inga andra input, så det är ju det enda jag kan skriva om. Mitt liv idag.
Roligare än så är det inte..
Men nu kan jag ju i alla fall börja tänka igen, på både gott och ont.
Det finns lite space i hjärnan för tankar nu.

Ska snart försöka få till lockarna någotsånär och få på mig nåt annat än samma gamla trasa, som jag har hasat omkring här i mest hela tiden.
Det faller liksom långt ner på listan det, när ingen ändå ser en..
Men jag känner mig lite piggare överlag om jag bara gör "nånting"
Ska skjutsa sonen på tåget och sen ska jag handla godsaker till TV-bänkningen i kväll.
Låsa dörren, stänga av ljudet på alla telefoner.
Skönt!

Om det nu är någon som undrar, så är det i tv-soffan jag kommer att vara bänkad och kollandes på det här.
Ska spendera massor med pengar på favoriten och ska skrika, som i en OS-final i hockey..

..inget vidare.

Idag har all snö smält bort..
Och det började bli mörkt kl 14. Inte undra på att man är som en disktrasa och bara vill ligga under en filt, tills nån gång nästa år.
Lite kroppslig värme hade inte varit hel fel, stunder som idag..

..utdelningen har varit rätt skaplig i dag. Om man bestämmer sig för att inte ro kanske man flyter med på ett annat sätt. Det blev inte lika kantigt och jobbigt att kämpa på. Men jag vet, jag vet att jag kommer att stå där igen. Frågan är bara tiden. När jag är där igen.
När jag vill styra farkosten igen, med en liten joystick.
Om jag bara kunde fatta just just då, när jag står där med pekfingret i högsta hugg, att det dalar mycket vackrare i medvind än i motvind.
Kanske har det alltid varit mitt mellannamn, före kaos och efter frustration.
Men små, små naggade löv kan också räfsas ihop. De kanske inte stannar i högen för alltid, men de finns där en stund.
Tills nästa orkan kommer..

Nu har jag bestämt mig! Åter. Igen. Ånyo...
Nu ska vi bara se hur läng tid det tar tills jag faller tillbaka denna gången..
Suck..
Det räcker väl med en antydan av en lock, bakom nästa hörn, misstänker jag.
Men kan hända att jag tar två steg framåt och bara ett bak varje gång.
Och tillslut. Tillslut. Nån gång.
Kommer det att vara klart. Framme. Pronto.
Done. Fine. Gjort..

Jag  förstår varför människor utan kontakt med andra mänskliga varelser tillslut bara lägger sig ner och dör.
Jag kan inte förklara det rent tekniskt. Men jag förstår känslan av att bara vilja lägga sig ner och långsamt försvinna bort.
Det tar slut på infuenser och det tar slut på intryck.
Det måste också ha med påfyllningen av energier att göra.
Alltså finns jag för att du finns.
Fanns inte du, just precis du, för det är det enda som behövs, så fanns inte heller jag.
Förstår du hur viktig du är för någon?
Man går i ett virrvar hela sitt liv och tror att man inte syns. Och inte heller behövs.
Ensam mitt i en klunga av människor som kanske inte ser en. Men som skulle vara syret om det inte fanns annat att välja på.
Så sorgligt.
För var det bara vi kvar och en av oss försvann, så blev det inget kvar.

Och det är inte själva ensamheten i sig som är problemet. För den kan många gånger vara självald och till och med den sista livlinan.
Men bara den sista tråden av kommunikation med en annan mänsklig gestalt, gör skillnaden på liv och död.
Då kommer på nåt vis nya soffor, hur många fläskkotletter vi ska steka till middag, hur pass bra den nya foundationen är och vilket helvete att lösnageln gick av på andra, tredje och fjärde plats på viktighetslistan.

Kan den energin benämnas som kärlek?
Dom säger ju dom som vet, att det är det enda världen behöver.

Julnumret av Equipage låg i lådan i dag.
Det tackar man för. Nu går ännu några timmar åt till förspillan, som tur är..

Ja men precis..nu vet jag först vad och till och med var, men det mina damer och herre, hittade Skärlocka Wildros alldeles själv.
Men jag avslöjar inga yrkeshemligheter. No way.

Men prova med att kölhala Helena, för hon har sett mina färdigheter på området. Det kan gå att få ur henne.
Hon är lite rädd om frisyren nu för tiden och det kan bli fel matchning på kläderna efter algfärgningen under båten.
Jag tror inte att rosa och alggrönt går ihop..

Nu har jag varit Private Investigator åt mig själv, så nu vet jag.
Alltså det är inte så lätt att vara anonym i dagens Sverige, eller så är det jag som är så himla bra..

Men en gång när dom hade tagit två kalvar på mitt jobb och jag kom bärandes på en stor dörrnyckel, med plasthandskar på mig, för att inte förstöra spåren och krävde att polisen åtminstone skulle ta fingeravtryck, så ringde självaste kommisarien upp mig och bad mig att söka till Polishögskolan(han hade ingen susning om min kondition dock..), för att
-"Det är sällan man ser sånt engagemang"

Så jag kanske är en naturbegåvning inom området...

Är det någon som vet hur komiskt det ser ut när man ska "elda" öronljus själv, med spegel och tändare i högsta hugg, liggandes på golvet?
Imagine..

..för örat, är dagens stora tema.
Hör alla tankarna om och om igen, som ett eko i huvudet.
Skitjobbigt...

Ja det var en konstig dag i dag..
Jag tror att allt har gått sönder, förutom jag, för en gångs skull..(jihoo)
Men typ allt på mitt jobba har pajat så jag har varit där i fyra timmar tror jag..
Schhh...jag är sjukskriven, så säg inget.

Jag hade tänkt åka på julskylting i Järvsö, men det blev inte så.
MEN sen kom jag på..Är inte julskyltningar på Söndagar dom??
Hm..
Så hade jag åkt dit så hade jag väl stått där med lång näsa.
Nu fick jag bara ha rinnig näsa i stället.
Men vet ni, det var kul att se folk..
Även om nu det mesta av folket var kor..men i alla fall..

Men insåg att börja jobba var fel status på mig än så länge.
Det var bra att jag fick göra prao i Bregottfabriken så att jag vet att jag inte riktigt var redo än.

Jag vet inte om jag är redo för någonting egentligen.
Såg en...tar emot att säga..men..en man i förrförrgår som jag fann någotsånär intressant..
Fast han inte ens hade samma initialer(tror jag) som Mr Heartache..
Kändes hellustigt.
Har nog inte hänt på två år tror jag.

Men sen var ju jag tvungen att fundera och tänka.
Tänk om jag kunde låta bli!!

Fick lite panik av tanken av att det skulle komma in en man i mitt liv igen.
Vet inte om det har med rädsla eller korkadhet att göra...
Men jag fick totalpanik och började svettas och bli torr i munnen..

Eller vänta..har jag blandat ihop panik med attraktion?
Blir man inte lite torr i munnen och svettas då?
Jag minns inte.
Hur det var. Är