nånting

Hur ser man att någonting förändras.

Ett andetag som till en början är hett och sen förvandlas till en trött utandning

Vad var det jag inte såg. Vad var det jag missade. Kanske att jag såg det hela från en felaktig vinkel från första början. Misstog hela allt. Men det kan man inte. Det bara flög över marken. Orden som inte blivit sagda. Meningen som inte blivit vinklad åt rätt håll. Helt plötsligt bara en kvävande tystnad. Tusen frågor från båda hållen. Det går inte att ta tillbaka tanke som tänkts i förhoppning om något annat. Men sen. Rädsla för vad som sagts till vem. Egentligen. Var det jag som var den ende. Backandes i stället för att våga visa. För det gör så ont att inte vara den man trodde att man var. Man vet aldrig. Det går ju fler tåg. Men det gör ju inte det. Vissa tåg har bara en avgång.

Om man hoppar av det så går det inte att komma på igen.

Det är mitt hjärta som bryts, du hör...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0