Wildros

 

Jag lyckades i halvmörktet ta mig ut på en 3 km promenad
God bless me, för det!

Idag orkar jag ingenting
Jag orkar inte ens skriva nåt
Jag är så trött så jag somnar sittandes nästan
Jag fattar inte varför det ska vara så mycket dumprar här och köra över mig hela tiden ;-)

Jag gjorde ett tappert och åkte till Ljusdal, men det var bara ett evigt gäspande

Nu funderar jag på att antingen:
Gå ut och gå
Åka och hälsa på nån(Vad glad dom ska bli. Jag är säkert ett jätteroligt sällskap..)
Sova(Ingen idé. Blir bara tröttare...Provade nyss)

Gissa vem som hittade ny telefon idag?


Sonen......



Mamman då?
Nope...

Vad ska man avhandla för världsviktigt ämne i kväll då?
Tro?

Nån som är sugen på tårta?

Jag har nämligen fått tretusensjuhundrafyrtioåtta värdecheckar från Ica idag..
Nä nu tog jag i.
Men fyra i alla fall.
(en från varje Icaaffär jag brukar handla på..det är till att bo centralt..)

På Frödinges frysta gräddtårta..

Jag som inte ens gillar tårta.

Jag bara måste köpa en ny mobil nu.
Den här gåt på övertid så det heter duga.

Den klarade ju första pärsen i julas när en överförfriskad(mycket också) Camilla,  tappade den i en snödriva.
Plopp..
(Bara det är en historia i sig..haha..Helena kan berätta den som var i andra luren och nykter..)
Då var den lite muppig i några veckor bara, men sen så självläkte den.
Men nu så tror jag att det bittra slutet är kommet för den lilla mobilen faktiskt.

Jag vet bara inte vad jag ska köpa för någon ny.
Det finns ingen jag riktigt vill ha.
Inte så att det känns sådär superrätt som det gjorde när jag köpte den här
För halva livet sen, ungefär..
 Nåväl, jag får väl göra som jag har gjort nu i några veckor.
Jag sover på saken..

Nån som har några bra förslag?

Idag ska jag till tandläkaren..
Usch usch usch

Det har inget att göra med tandläkarskräck eller så.
Inte tandläkarskrock heller för den delen.

Utan det är alla detaljer dom ska stoppa in i käften.
Samtidigt!

Jag menar jag får ju kräkreflexer om jag exempelvis drar av mig en vante med munnen
och har den där medans jag gör nåt annat.

Sen det roligaste av allt är att som ska envisas att prata med under tiden också.

-"Går det bra?"
-"Grhhllsiingnlllahea"
-"Vad sa du....?

Gah!!

Hur sund känner man sig när man hittar sig själv diskuterandes med en katt?
(Jag glömde att köpa kattmat igår...)

-"Ja Doris, jag vet att du är hungrig. Men du får väl äta köttbullen för fan. Jag äter ju till och med dom där köttbullarna. Du är ju för helvete en katt!!"
-"Purr?"

Ibland längtar jag tillbaka till 40-talet.

Inte för att jag var närvarade här då
Inte ens påtänkt

Men jag tror att de internatboende eleverna på den tiden satt och läste läxor och var ute och cyklade på kvällarna
och när gongongen gick kl 22.00 pip, så gick dom i rask marschtakt rakt i säng.
Utan att passera gå.

Det var tider det!!

Tycker ni att jag är gnällig så varsågod.
Jag bjuder på det till kaffet i kväll.
;-)

Ibland känns det lite som att det är Torsdagarna när soptunnan ska ut till vägen,
 som gör att jag märker att veckorna bara hastar förbi mig.

Och där bredvid står jag och funderar var livet tar vägen

?

Jag kom att tänka på en grej..

När man utsätts för fara så reagerar ju kroppen med att bli skitnödig..
För att man ska tömma bort allt onödigt så man kan spinga forever bort från faran..

Är inte det utomordentligt korkat egentligen??

*dunderbrakkraschbom*(det där var ljudeffekten på en hel armé..)
-"Nu du nu ska du döden dö, din lilla svartfot!!"
- Ja jag vet. Men ursäkta. Time out. Jag måste bara gå på dass först, så kan ni få jaga mig sen..."

"Ska vi ta båten till stan älskling?"
"Hm..njäää..skulle inte tro det...."

Jag har nu börjat med en ny bok..

(Alan Banks och jag måste tyvärr gå skilda vägar.
Svider i hjärteroten gör det..)

I alla fall så läser jag nu
Heligt Blod- Helig Graal

Den kommer jag att hålla på med till våren 2011, med tanke på den minimalistiska texten OCH att jag somnar med boken på näsan efter ungefär 30 sekunder. Så varje ny gång jag ska börja läsa så måste jag börja med en fundering på vad sjutton Rennes-le-Château är..

*Suck..*

Det är inte ofta jag får ett gott skratt när jag är på Elgiganten, men i dag fick jag det..

Jag hade kollat på telefoner, för jag har kommit på att jag nog ska ha en ny. Igen.

Så när jag gick förbi några hyllor för att komma mot utgången så går jag förbi en man med en son på ca 3-4 år.
Jag kände att mannen tittade lite extra, men jag tänkte inte mer på det , utan knallade vidare.
Så hör jag när jag gått förbi:

Sonen- "Pappaaaa, kände du den där tjjjjejjeen?"
Pappan- "Nä, det gör jag inte.."
Sonen-" Nähäpp...*suck*..jahme...varför titta du så mycke på henne ra?"
Pappan-"Hrmmmh...ehh..."

Haha..jag trodde jag skulle skratta ihjäl mig.
Det var en sån härlig och dräpande fråga.

Jag fnissade hela vägen ut.
Kassörskan tittade lite underligt på mig, så jag försökte le käckt åt henne..
Hehe..

Det måste vara så här det har gått till alltså-
Jag har gått omkring naken med en fjäder lätt vickandes bak på röven
Och så kom det en röd bil och körde förbi och då blev jag så ställd så jag märkte inte
att jag tappade den.
Rätt mellan skinkorna

Gud så enkelt
Och logiskt..

Jag satt just och skrev det i en kommentar hos Ejmis, att i morgon har jag en hel timmes sovmorgon.
Och att det känns som om det räddar hela mitt liv.
Tänk att en sån liten sak kan göra sån stor skillnad mellan katastrof eller överlevnad.
Nu kanske jag tar i. Jag vet. Men lite drama queen finns det väl i oss alla.
Men det är som om att på något vis så kikar en solstråle in och bara lyser en framkomlig väg
Och det tackar jag för
Och säkert alla andra i min närhet också..

Tänkte bara tipsa om en snabb och billig fylla..
Dock lite kortvarig kanske..

* Sov ca 5 timmar på två dygn
*Jobba nästan hela de dygnen
*Passa på att massera två när du kommer hem...tillslut..
*Åk till Järvsö med autopiloten och handla mat
*Drick ett glas vin till den maten

Klart!

Nu sitter Stefan och jag i olika värlsdsändar och ska göra ett försök med varför jag får lila-fucking-ramar omkring mina bilder nowadays....

Så vi tager en och samma bild och ser om det blir lika för han...

Jaja, han bor i Värmland...
Slutar på land...
Måste vara ett annat då väl??


Nu till bild.
Jag är Våg.
Det här är inte lätt.
Han är Våg, men man..något lättare... Eventuellt...

Vi är inne nu på temat "Love" och letar, men det går så där..
Lika som alla mina loveteman....

Nä vad sa jag nu.
Jag ska ju vara positiv..

Okej, då tillägnar jag denna bild till dig, Du själsglädjande man, två komma fem mil norr om härifrån.
Det måste allstå vara i evigheten det då va??
 



:-)

Nu ska jag nog snart dra täcket över huvudet.
I morgon börjar det riktiga allvaret tror jag..
Då så ska vi börja den stora flytten med stort F.

Idag var det slutbesiktning på nya stallet och i morgon är det bara att börja köra grejer..
På nåt vis samtidigt som vi bygger hagar och är instruktörer...

Inte vet jag hur det ska gå till, men det får väl helt enkelt lösa sig.
Hepp

The one and only..
Ensam är stark
Och
Så
Vidare..

Fast det är klart.
Det där var ju inte så likt mig..
Jag menar jag har ju svart hår...

...jag var vacker, jag hade satt många mäns hjärtan i brand. Det rödblonda ,långa, lockiga håret stod som en eld runt mitt sköna ansikte, där jag stod och log åt de onda människorna som runtomkring mej skrek glåpord. - "Bränn henne..!!"
Deras rädslor och aggressioner låg som en grå smutsig slöja kring deras kroppar. Det fanns ingen skir, vibrerande genomsläpplighet kvar.
Jag hade aldrig skadat någon, bara hjälpt de som behövt. Helat trasiga kroppar och själar..
"Gör vad du vill, men skada ingen" var den kosmiska lag och verklighet jag hade levt efter.

Det började spraka i kvistarna och grenarna när bålet tändes. Naken var jag fastbunden vid en påle, jag hade slutat att frysa..
Jag kände värmen som började komma och såg eldsflammorna stiga.
Ingen gjorde något för att försöka förhindra eller försöka rädda mig. Inte ens min lagvigde man, som stod där i folkmassan.
Hans ögon var alldeles tomma..

Jag fylldes av en stor sorg för dessa människor som inte visste bättre. De visste inte att allt man gör, får man trefaldigt igen, både gott och ont.

När hettan började bli outhärdlig och jag trodde allt var över, kände jag en urkraft stiga i mig.
Jag kände energier jag inte visste var de kom ifrån, ta över.
Allt började vibrera. Kvasten de hade ställt bredvid mig i tron att driva bort allt ont, började få liv.
Jag kände hur en blå orm började pulsera runt mig.
Den sprutade ut sin energi och eld över folkmassan. Knutarna runt mina blodiga vrister och handleder började lösas upp.
Kvasten hade börjat lyfta, i ett sista försök fick jag tag i den och följde med dess energi.

Plötsligt stod jag på en klippavsats och såg ut över folkmassan, där det hade blivit kaos.
Skrik av vrede hördes eka.

Där stod jag i min nakenhet, det enda jag hade kvar var min kvast, mitt keltiska kors i en kedja runt halsen och en sargad, men stark själ.
Jag log...

Jag kör en till "Idag-har-jag-blogg"


Idag har jag:








Varit till Helena och ätit surströmming.
Vi har en minitradition att i all hast få i oss några suringar, under vilda protester och gnökningar från runtomvarande.
Så nu satt vi i "skamvrån". Dvs uteplatsen på baksidan, just där alldeles bredvid vägen där dom har huggit bort alla träd..
Det ser lite ut som om man har hamnat på en rastplats efter E-4:an eller nåt annat mysigt..

Men själva uteplatsen var fin och trevligt umgänge :-)
Suringarna var som vanligt goda och vi var som vanligt fyrkantiga efteråt.
(Min mage springer omkring med protestlistor och vägrar högljutt nu..)
 
Thänx...
:-)

Nu har dom börjat, de nya ettorna.(Gymnasie alltså..)
Däribland min egen son.
Jag måste säga att det känns lite konstigt att ha sitt eget barn i skolan..

Gud, jag vet inte när en fredag varit så efterlängtad senast.
Denna vecka har varit som ett enda stort skavsår..
Usch..
och jippie

I morgon ska jag sova tills jag vaknar..
Det gör jag varje dag i och för sig..
;-)

Nu har jag precis landat hemma efter att ha jagat hästar...
Kolla in klockan,,,
Kolla in månaden..
Apmörkt.
Apblött..
Ap-ap

Ja nåväl. Alla inne hela och rena(definieringsfråga..)
Laga hage får bli morgondagens bekymmer..

Men tusen tack till alla elever och personal som alltid ställer upp när man som bäst behöver dom.

Natti!

känns det som om någon jävel har kört över mig  med en dumper.
En dumper av den större modellen faktiskt.

Ska nog vila mig i form tror jag.
Ses en annan dag.
Bye!

Idag har jag första jouren för i år och nu med den fantastiska nyheten
"Du Går Numer Själv"

Jag som är så pratsam(om jag känner människan i fråga annars är det studie i mänskliga fenomen ett tag först), förstår inte hur detta ska gå..
Jag menar att jag tror inte att eleverna kommer att uppskatta att ha en snart 40-åring inne pratandes på sitt rum.
Ja det är väl tid för inre rekreation då kanske.
Allt kom ju visst när man som mest behövde det...eller hur var det? ;-)

Ja hur som helst, Cärrolajna, så kommer jag att sakna våra jourer from hell.
Så de så..

Man får inte tänka såna här tankar än:
"Snart är det Jul.."

Nej det får man inte.
Inte än.

Fast det är klart.
Man får inte säga inte heller så..

Igår skrev Ejmis:

  Vilka av våra olikheter gör vår gemensamma tillvaro bättre?

Ja kära värld!
Det är nog det jag har funderat mest över idag.
Mer än något annat.
Jag har inte kommit på något bra svar heller.
Mer än att jag inte är så bra på att hantera detaljer kring det ämnet.
Jag är som jag är och det är alla.

Förmodligen är jag hopplös en.
Men jag vet inte vad jag ska göra..
För det finns inga därför att på det hela.
För mig.


Det enda jag vet är att jag måste bort.
Inte för att gömma mig.
Utan för att jag bara inte står ut.

Jag är så trött på att alla hackar och tjatar hela tiden.
Jag vill ha lugn, ro och frid.
Patetiskt, jag vet.
För det finns inget sånt.
För jämnan.

Jag lägger ner.
Jag ska bara gå och jobba på en "fabrik"
Ingen fråga. Ingen åsikt. Ingen själ.
Blir alla nöjd då?
Ja, tack, bock och hej.


Hur ska jag orka?


(vill bara tillägga att jag inte är på väg in i en depression eller så, utan bara att min dag har varit piss och jag behövde bara vräka ur mig.
Jag mår bra för övrigt..)

Jaha..jag vet inte hur man ska se på det här..
Idag var jag nog med om det märkligaste på länge.
Och det sjukaste och mest komiska också, för den delen.
Haha..
Ibland..när jag tycker att det är trist upphöjt till 28, så brukar jag be en smula. Och då gärna om ett tecken.
I form av en fjäder.
Ibland kommer dom. Ibland kommer dom inte..
Idag kom den.

I mesta laget kan man säga..

När jag kom hem från jobbet så käkade jag sen så gick jag och duschade.
När jag hade blött ner mig och börjat att tvåla in mig, så märkte jag en underlig grej.
Liksom där bak..
Så jag började att dra i det mysiska objektet.
Och fram kom en GUL PÅSKFJÄDER!!!
-Aningens blöt-

Gud så jävla sjukt.
Vad fan gjorde den där? Mellan mina skinkor!!!
-"Öh..hej på dig" Liksom..

Där låg mitt tecken mellan mina skinkor och bara låg.
Hur fan kom den dit, är nu den naturliga frågan jag ställer mig?
Ingen aning hörrö..

Jag menar, jag är ju på toa ett x antal gånger per dag. Borde inte sannorlikheten vara överhängade att jag märkt den??

Men sen när jag funderade lite till, så kom jag på att när jag red i dag, så var det ett underligt "pysljud" där bak.
Men jag trodde att det kom i från de skinnskodda ridbyxorna ..

Det är så suspekt så det är inte sant.
Jag föll ihop i en skrattande hög där inne i duschen..

Ett pysande gult tecken..

Hilfe..eller nåt..

Nu ska jag stänga av allt vad datorer heter,
för annars kommer jag att sitta och bovläsa bloggar hela Morden i Midsomer.
 Och det går ju inte för sig.
Det går verkligen inte för sig!

Eftersom jag är sur och har jobbat hundratjugofyra timmar i dag, så ska jag vispa grädde och äta hallon till, som jag (hörde ni...jag är huslig ibland. I väldigt korta stunder i taget) har plockat i trädgården med mina halvdassigt, ogröna fingrar..

Det får man.
Både okynnesäta och vara ohuslig.
Idag.

I morgon får jag bara var ohuslig...

Tack och hej-

I´ll always be there..
What so ever

Och jag kan bara svenska mellan 7-18, på Lördagar..
(knappt då heller för den delen)

Det gick rätt så bra att jobba i dag trots ALLT!!

 

Jag sa bara "Gå mot ljuset. Tveka inte. Det är inte farligt"
Det verkade funka...

Nu så tror jag att det är läge att ta mig in till soffan och halvsova mig igenom en halvbra film.
Mitt söndags to do..

Snacka om kontraster.
I Onsdags så låg jag inne under bordet typ och flämtade av värmen
Nu eldar jag i köksspisen..

Det står på min termometer som visar alltjävlamöjligtsomjaginteharenaningomvaddetbetyder att det är 52% luftfuktighet.
Fast det är klart, det är väl inte så mycket om man betänker att jag misstänker att jag har själv har ungefär 99% fuktighet..

En gång hade jag ett par vita byxor-
Nu har jag ett par byxor, men vit är ju synd att kalla dom..

(Det kan ha något att göra med att jag hade tre svartklädda grobianer runt mig på dansgolvet,
som förmodligen nyss hade rymt från Kolmården..)

Nu har vi. Jag, sonen och en kompis till han grillat.
I full storm.
Det är så praktiskt med just grillning då, märkte jag.
Aska på hela mig och på maten och överallt.
Jag tänkte i mitt stilla sinne, att måtte fröken Roos nu inte starta nån eldsvåda också.
Jag menar jag brukar ju lyckas med det mesta annars..
Men jag vet inte. Jag tror att det tog vind så pass att det i så fall flög till Ljusnan.

Men det gick att göra en alldeles egen version av "Fångad av en stormvind" i alla fall.
Det var ju så länge sen sist nu, eftersom vi inte använder så vidare värst mycket täcken nu.
Och en annan detalj är ju att jag har haft(uuhhääää...) semester.

Men lite askgrått hår, käckt svängandes och en son som ruskade matt på huvudet, så blev det finemang.

Jag har lagt lite locket på känns det som. Det finns så mycket jag vill säga och skrika ut, men den jag vill ska lyssna gör inte det. (Vad jag vet..)
Förr har det inte spelat någon roll.
Jag har pratat med vinden och sjungit med vågorna.
Men nu har det förändrats.
Jag vill ha kommunikation. Jag vill ha svar och jag vill ännu mer ha-GENsvar..

Ibland skriker jag ut i luften:
"Hjälp mig för fan"
Jag vet inte om det är mina svordomar som gör att det inte hjälper. Men i så fall så ska jag alltså behöva bli nån annan.
Och det har jag ingen lust med.
Jag är jag och jag svär.

Så egentligen tror jag inte att det har med saken att göra.
Jag är lite besviken på en detalj, som jag inte ska gå in på här in public, men det har inte med någon att göra, utan mer med ett ändrat tillstånd som jag trodde att det skulle göra skillnad.
Men som inte har gjort det och det känns så ...ja hur känns det? Fattigt ....nä...splittigt...nä...
Jag vet inte. Jag kan inte sätta ord på känslan, för det verkar vara en korsning mellan många.

Så det är väl som hon säger mormodern i "Gå ditt ditt hjärta leder dig"(heter den kanske)
"Tills du vet vad du ska göra, så ska du bara sätta dig och vänta till att hjärtat talat om för dig vilken väg du ska gå. När du vet det, så ska du resa dig upp och gå dit ditt hjärta leder dig... Tveka inte utan bara gå"

Så jag sitter.
Plats.

Alla glada..
Nu har jag min sista riktiga semesterdag.
Det känns ungefär som om jag blir förd till sista måltiden eller något sånt.

Jag vet ju att det går över så fort jag bara har börjat att jobba, men just nu är det väldigt hårt.
Det värsta är inte alls att jobba och göra saker, utan att försöka ställa tillbaka dygnsrytmen från en rytm som jag trivs så ofantligt bra i till en som för min kropp känns helt fel.
Jag är gjord för att lägga mig ett-två på nätterna och sova till nio ungefär.
Jag är inte trött vid tio på kvällen, vare sig  jag har stigit upp sex på morgonen eller nio på morgonen.

Så hur jag än vrider och vänder så blir det galet.
Det har liksom inget att göra med själva uppstigningen.

Ibland funderar jag på att jag kanske borde göra något annat, med tanke på min kropps mystiska och helt i denna landsända, konstiga dygnsrytm.
Men jag vet inte heller. Jag trivs ju bra med det jag gör. Det är ju just bara det här med tiderna.

Och ska jag nu vara lite positivt tänkande i det hela, så har jag ju sista två åren fått börja en timme senare än vad jag gjort de tidigare tolv åren på mitt jobb.
Så det är ju bra i alla fall.

Nu så.
Sov vidare.

Jag ska ta en promenix..

Bye.