Wildros

Nu har vi. Jag, sonen och en kompis till han grillat.
I full storm.
Det är så praktiskt med just grillning då, märkte jag.
Aska på hela mig och på maten och överallt.
Jag tänkte i mitt stilla sinne, att måtte fröken Roos nu inte starta nån eldsvåda också.
Jag menar jag brukar ju lyckas med det mesta annars..
Men jag vet inte. Jag tror att det tog vind så pass att det i så fall flög till Ljusnan.

Men det gick att göra en alldeles egen version av "Fångad av en stormvind" i alla fall.
Det var ju så länge sen sist nu, eftersom vi inte använder så vidare värst mycket täcken nu.
Och en annan detalj är ju att jag har haft(uuhhääää...) semester.

Men lite askgrått hår, käckt svängandes och en son som ruskade matt på huvudet, så blev det finemang.

Jag har lagt lite locket på känns det som. Det finns så mycket jag vill säga och skrika ut, men den jag vill ska lyssna gör inte det. (Vad jag vet..)
Förr har det inte spelat någon roll.
Jag har pratat med vinden och sjungit med vågorna.
Men nu har det förändrats.
Jag vill ha kommunikation. Jag vill ha svar och jag vill ännu mer ha-GENsvar..

Ibland skriker jag ut i luften:
"Hjälp mig för fan"
Jag vet inte om det är mina svordomar som gör att det inte hjälper. Men i så fall så ska jag alltså behöva bli nån annan.
Och det har jag ingen lust med.
Jag är jag och jag svär.

Så egentligen tror jag inte att det har med saken att göra.
Jag är lite besviken på en detalj, som jag inte ska gå in på här in public, men det har inte med någon att göra, utan mer med ett ändrat tillstånd som jag trodde att det skulle göra skillnad.
Men som inte har gjort det och det känns så ...ja hur känns det? Fattigt ....nä...splittigt...nä...
Jag vet inte. Jag kan inte sätta ord på känslan, för det verkar vara en korsning mellan många.

Så det är väl som hon säger mormodern i "Gå ditt ditt hjärta leder dig"(heter den kanske)
"Tills du vet vad du ska göra, så ska du bara sätta dig och vänta till att hjärtat talat om för dig vilken väg du ska gå. När du vet det, så ska du resa dig upp och gå dit ditt hjärta leder dig... Tveka inte utan bara gå"

Så jag sitter.
Plats.