Wildros

Alla glada..
Nu har jag min sista riktiga semesterdag.
Det känns ungefär som om jag blir förd till sista måltiden eller något sånt.

Jag vet ju att det går över så fort jag bara har börjat att jobba, men just nu är det väldigt hårt.
Det värsta är inte alls att jobba och göra saker, utan att försöka ställa tillbaka dygnsrytmen från en rytm som jag trivs så ofantligt bra i till en som för min kropp känns helt fel.
Jag är gjord för att lägga mig ett-två på nätterna och sova till nio ungefär.
Jag är inte trött vid tio på kvällen, vare sig  jag har stigit upp sex på morgonen eller nio på morgonen.

Så hur jag än vrider och vänder så blir det galet.
Det har liksom inget att göra med själva uppstigningen.

Ibland funderar jag på att jag kanske borde göra något annat, med tanke på min kropps mystiska och helt i denna landsända, konstiga dygnsrytm.
Men jag vet inte heller. Jag trivs ju bra med det jag gör. Det är ju just bara det här med tiderna.

Och ska jag nu vara lite positivt tänkande i det hela, så har jag ju sista två åren fått börja en timme senare än vad jag gjort de tidigare tolv åren på mitt jobb.
Så det är ju bra i alla fall.

Nu så.
Sov vidare.

Jag ska ta en promenix..

Bye.