Wildros

eller We Gardens som dom säger på utrikiska..
Dit begick vår "Hemliga resa" med jobbet i går kväll..



Helena var lite hungrig redan i bussen, så hon gick lös på ett halvt kg jordgubbar.
Synd för henne att jag inte kan säga nej till en jordgubbe eller två heller..




Men titta vad lite fruktos kan göra, med en trött Helena ;-)




Carolina, innan hon somnade..




De breda mittbenornas gäng





Dom sa att det var en berömd trädgård, men jag vet inte jag. Det kändes mer som en hälsingemyr..





Hon ser så med ut, men i själva verket har hon inte en susning om vad dom pratar om på latin..






Och inte dom heller..




Today i call you "plastic daddy"





Det här var i varje fall en högblank hömhöm körsbär...eller nåt.
Låter inte det mer som en färg till en kökslucka??

Vindruvor och vatten, tänkte vi. Och vi drack och vi drack.
Men inte vet jag, berusad blev vi då ej..

Tack å hej..

Idag ploppade jag i vattnet, för första gången i år.
Alla som känner mig, höjer nog nu en aning på ögonbrynen och tänker att

"Nu ljuger hon nog allt"

Jag brukar helst vilja ha en nerkissad inomhuspool jag för att ens stoppa i stortån
(tänk vilket mirakel klor är..både för hud, bakterier och natur..)
Eller en liten fisljummen skogstjärn, där det inte finns tillstymelse till vare sig in eller utlopp.
Helst i slutet av Juli.
En jävligt varm Juli.

Men idag trodde jag faktiskt att jag skulle koka upp inifrån så att säga.
Så det var tvunget att brytas, min fina vana att fint och mjukt kunna gliiiida i vattnet baklänges och ta några underbara simtag bakåt och vippa lite med tårna..

Idag liknade jag nog mest regalskeppet Wasa mitt under själva sjunkningen.
(Ja, vad gjorde Wasa mer än att sjunka...inte mycket..)

Jag skenade frustande ut till låren, tvärstannade och ångrade mig i några sekunder. Plaskade lite på armarna(hjälpte ej..) och vältrade mig i som en val.
Frustade igen och studsade upp. som om jag hade en getingsvärm efter mig.

När jag kom upp tittade sonen, som pratade i mobil(surprise), förvånat på mig
"Har du badat redan?"
"Har badas det inte. Här doppas det" frustade jag och sprang till bilen..

Badkruka-Japp...

Idag har jag både promenerat i jävligt rask takt i 40 minuter och kände sen att det var liksom inte nog, så då cyklade jag i 40 minuter också.
Bör jag börja bli orolig nu?
Eller glad?

"I don´t have time for this shit"

Nu ska jag titta klart på Matrix.

Gonatt!!

..lade sig på Helenas brygga i halvstorm och tyckte att livet var toppen..
Glömde bort att smörja ryggen med solskyddsfaktor..Men livet var ju toppen. Det gick att sola, för det fläktade så man nästan flög av bryggan. Toppen.

Nu liknar hon mest ett emblem för Svenska Kräftfiskar Föreningen..
Ett korkat emblem för Svenska Kräftfiskar Föreningen...

-"Öhh..öhh...öhh...Ha den äran....!"

-"Nej, nej, nej dumsnut..!"

Den här veckan har inte varit nåt man vill ha i picknick-korgen precis.
Men nu så sitter jag här och inser att den är fääärdig!

Sonen har tagit sin examen från grundskolan idag och jag är så stolt över han. Jag satt där 27 meter upp i kyrkan och klängde som en apa för att kunna knäppa kort på han, när han stod där framme.
Och jag inså att herregud han var ju nyss en liten parvel som hämtade stolen för att komma upp på diskbänken och sno saker.
Nästa insikt var att så här många kort har jag inte knäppt på min son sen han var i sjuårsåldern.
Jag knäppte hela minneskortet fullt...
Jag tror att det är ca 70 kort ;-)
 Det var ett himla strulande, för min slog ifrån hela tiden. Så jag var tvungen att stänga av och knäppa på den hela tiden för att spara på batteriet.
Var på ett "titteliitut-ljud" lät från min lilla plätt i kyrkan hela tiden.

Precis när jag hängde som mest ut där över kanten, precis på vippen att ramla ner och tappa kameran i skallen på nåns morfar, så tog den helt slut(trodde jag då, den vilade upp sig igen).
Sonen var precis på väg fram att hämta betyget av lärarna.
Där nere på gången, ihopkrupen som en paparazzi, såg jag en bekant..

Jag väste-"Kristiiina"
Hon hörde inget, så jag väste igen
-"Kriiistiiina!!"
Hon vände på huvudet.
-"Kan du knäppa på Jonas, för min kamera dog..."

Då vände sig HELA kyrkan om och tittade på mig.

Kunde inte Helena ha upplyst mig om att det var sån fin akustik i Arbrå Kyrka?
Jag menar hon har ju ändå forskat i området. Inte själva akustiken, men nog väl kyrkor..

Med ett försök till charmigt leende, dök jag ner under bänken.
Det sista jag såg var sonens missbelåtna min och skakande av huvudet.

På väg hem i bilen suckade han
-"Tänk att du alltid ska vara så pinsam.."

-"Jaja..men jag är ju lite rolig ibland också...väl?"

-"Hmmm.."


Nu är skämmissonen uppe i Harsa och firar sin examen med klassen och i morgon ska vi ha lite folk här och fira han.


Det jag ville säga med allt det här var bara egentligen att:
Jösses vad stor du har blivit min pojk!
Mamma är så stolt!

Lianbilder ska strax laddas in i datorn.
Kanske kommer det något kul om det bidde nåt..

Ca 2 liter.

Uruselt
Skämmes..

Jag vet.. suck

Jag vet att jag är jävligt tjatig om värmen, men nu har det tagit alla sorters rekord jag kan komma på..

Idag i läderhosen, stålhätteskor och en redan jäkligt sur hud, som funderar om jag har emigrerat till Afika, så flyttade vi ut ett gäng till av våra hästar till betena.
Det var enbart 29 grader in the shadow.
Vad det var i solen, vill jag inte ens tänka på

Jag har fått nån sorts elefanthud fram på bröstet, trots ihärdigt kletande med solskyddsfaktor.
Faktiskt!

Jag vill ha en regndansare nu!!
En alldeles egen, som dansar fram ett litet regnmoln över mig i några dagar..
Obs, obs regndansaren! Bara i några dagar..

Be careful what you wish for, because you can get it all..

Ja, det är ju det jag vet, så därför önskar jag bara lite regn

Idag har vi släppt kvigorna på bete.

Regel nummer ett när man släpper kvigorna på bete är att , något som inte ska hända , händer.
Idag trodde jag att vi skulle bryta det vinnande konceptet  och att det som inte skulle hända, inte hände.
Men det hände.
Men det tog tid.

När vi hade svettats och lyft ut alla kvigor och sen svettats och lyft in alla i transorten och sen svettats och åkt "not the bus of love" till betet och fått ut dom OCH trott att dom ätit Valium i tre veckor, så hände det som inte skulle hända.
En liten Srb-primadonna fick för sig att staket det är byggt för att forceras.
Jodå, så hon pep mellan trådarna till grannfållan.
Jaja, toppen tänkte vi. "Där är du fast din lilla gynnare"
Hon tänkte mer "Långnäsa"
För när vi för andra gången försökte att driva henne till sina vänner, så tog hon bakvägen ut kan man säga. Dvs hon gick igenom nästa staket också.
Där var det mest bara skog. Typ fem mil. Alfta nästa..
Man han säga "Hasta La Vista" sen var hon väck..

Hon är kvar där än kan man säga..

Nya friska tag i morgon.

Heja solning!! Och heja solskyddsfaktor "Sun Block"

Ny drink..

Nä men alltså cyklister måste ju ha världens gamnacke och konstant sockerdricka i händerna..

Jag tycker att det är jättehärligt att cykla, men jag får ju så in i norden ont överallt.
Själva skavet i stjärten, det går ju över efter ett tag. Men nacken och händerna. Det liksom biter sig fast.

Kolla själv..



En tvättäkta cykelmotionerardompterarhand!!

I varje fall, så har jag cyklat i 40 minuter nu här på kvällen.
Inte en aning om hur långt, men det spelar inte så stor roll.
Jag blev trött och det får jag vara nöjd med :-)

Ooo Du store cykelguru(nån lär det väl finnas).
Slutar det att sticka i händerna och göra ont i nacken efter ett tag?
Så Säg..