Wildros

Idag ploppade jag i vattnet, för första gången i år.
Alla som känner mig, höjer nog nu en aning på ögonbrynen och tänker att

"Nu ljuger hon nog allt"

Jag brukar helst vilja ha en nerkissad inomhuspool jag för att ens stoppa i stortån
(tänk vilket mirakel klor är..både för hud, bakterier och natur..)
Eller en liten fisljummen skogstjärn, där det inte finns tillstymelse till vare sig in eller utlopp.
Helst i slutet av Juli.
En jävligt varm Juli.

Men idag trodde jag faktiskt att jag skulle koka upp inifrån så att säga.
Så det var tvunget att brytas, min fina vana att fint och mjukt kunna gliiiida i vattnet baklänges och ta några underbara simtag bakåt och vippa lite med tårna..

Idag liknade jag nog mest regalskeppet Wasa mitt under själva sjunkningen.
(Ja, vad gjorde Wasa mer än att sjunka...inte mycket..)

Jag skenade frustande ut till låren, tvärstannade och ångrade mig i några sekunder. Plaskade lite på armarna(hjälpte ej..) och vältrade mig i som en val.
Frustade igen och studsade upp. som om jag hade en getingsvärm efter mig.

När jag kom upp tittade sonen, som pratade i mobil(surprise), förvånat på mig
"Har du badat redan?"
"Har badas det inte. Här doppas det" frustade jag och sprang till bilen..

Badkruka-Japp...