Wildros

Idag har vi släppt kvigorna på bete.

Regel nummer ett när man släpper kvigorna på bete är att , något som inte ska hända , händer.
Idag trodde jag att vi skulle bryta det vinnande konceptet  och att det som inte skulle hända, inte hände.
Men det hände.
Men det tog tid.

När vi hade svettats och lyft ut alla kvigor och sen svettats och lyft in alla i transorten och sen svettats och åkt "not the bus of love" till betet och fått ut dom OCH trott att dom ätit Valium i tre veckor, så hände det som inte skulle hända.
En liten Srb-primadonna fick för sig att staket det är byggt för att forceras.
Jodå, så hon pep mellan trådarna till grannfållan.
Jaja, toppen tänkte vi. "Där är du fast din lilla gynnare"
Hon tänkte mer "Långnäsa"
För när vi för andra gången försökte att driva henne till sina vänner, så tog hon bakvägen ut kan man säga. Dvs hon gick igenom nästa staket också.
Där var det mest bara skog. Typ fem mil. Alfta nästa..
Man han säga "Hasta La Vista" sen var hon väck..

Hon är kvar där än kan man säga..

Nya friska tag i morgon.

Heja solning!! Och heja solskyddsfaktor "Sun Block"