Wildros

Idag känner jag mig äntligen lite bättre i min evighetsförkylning,
Trött är jag, men det tar nog sin lilla tid att komma igen så.
Är det nån som är skitless på att höra om mina baciller och virus nu?
Ja jag förstår det. Gissa hur less jag är..
Men jag får ju inga andra input, så det är ju det enda jag kan skriva om. Mitt liv idag.
Roligare än så är det inte..
Men nu kan jag ju i alla fall börja tänka igen, på både gott och ont.
Det finns lite space i hjärnan för tankar nu.

Ska snart försöka få till lockarna någotsånär och få på mig nåt annat än samma gamla trasa, som jag har hasat omkring här i mest hela tiden.
Det faller liksom långt ner på listan det, när ingen ändå ser en..
Men jag känner mig lite piggare överlag om jag bara gör "nånting"
Ska skjutsa sonen på tåget och sen ska jag handla godsaker till TV-bänkningen i kväll.
Låsa dörren, stänga av ljudet på alla telefoner.
Skönt!

Om det nu är någon som undrar, så är det i tv-soffan jag kommer att vara bänkad och kollandes på det här.
Ska spendera massor med pengar på favoriten och ska skrika, som i en OS-final i hockey..

..inget vidare.

Idag har all snö smält bort..
Och det började bli mörkt kl 14. Inte undra på att man är som en disktrasa och bara vill ligga under en filt, tills nån gång nästa år.
Lite kroppslig värme hade inte varit hel fel, stunder som idag..

..utdelningen har varit rätt skaplig i dag. Om man bestämmer sig för att inte ro kanske man flyter med på ett annat sätt. Det blev inte lika kantigt och jobbigt att kämpa på. Men jag vet, jag vet att jag kommer att stå där igen. Frågan är bara tiden. När jag är där igen.
När jag vill styra farkosten igen, med en liten joystick.
Om jag bara kunde fatta just just då, när jag står där med pekfingret i högsta hugg, att det dalar mycket vackrare i medvind än i motvind.
Kanske har det alltid varit mitt mellannamn, före kaos och efter frustration.
Men små, små naggade löv kan också räfsas ihop. De kanske inte stannar i högen för alltid, men de finns där en stund.
Tills nästa orkan kommer..

Nu har jag bestämt mig! Åter. Igen. Ånyo...
Nu ska vi bara se hur läng tid det tar tills jag faller tillbaka denna gången..
Suck..
Det räcker väl med en antydan av en lock, bakom nästa hörn, misstänker jag.
Men kan hända att jag tar två steg framåt och bara ett bak varje gång.
Och tillslut. Tillslut. Nån gång.
Kommer det att vara klart. Framme. Pronto.
Done. Fine. Gjort..

Jag  förstår varför människor utan kontakt med andra mänskliga varelser tillslut bara lägger sig ner och dör.
Jag kan inte förklara det rent tekniskt. Men jag förstår känslan av att bara vilja lägga sig ner och långsamt försvinna bort.
Det tar slut på infuenser och det tar slut på intryck.
Det måste också ha med påfyllningen av energier att göra.
Alltså finns jag för att du finns.
Fanns inte du, just precis du, för det är det enda som behövs, så fanns inte heller jag.
Förstår du hur viktig du är för någon?
Man går i ett virrvar hela sitt liv och tror att man inte syns. Och inte heller behövs.
Ensam mitt i en klunga av människor som kanske inte ser en. Men som skulle vara syret om det inte fanns annat att välja på.
Så sorgligt.
För var det bara vi kvar och en av oss försvann, så blev det inget kvar.

Och det är inte själva ensamheten i sig som är problemet. För den kan många gånger vara självald och till och med den sista livlinan.
Men bara den sista tråden av kommunikation med en annan mänsklig gestalt, gör skillnaden på liv och död.
Då kommer på nåt vis nya soffor, hur många fläskkotletter vi ska steka till middag, hur pass bra den nya foundationen är och vilket helvete att lösnageln gick av på andra, tredje och fjärde plats på viktighetslistan.

Kan den energin benämnas som kärlek?
Dom säger ju dom som vet, att det är det enda världen behöver.

Julnumret av Equipage låg i lådan i dag.
Det tackar man för. Nu går ännu några timmar åt till förspillan, som tur är..

Ja men precis..nu vet jag först vad och till och med var, men det mina damer och herre, hittade Skärlocka Wildros alldeles själv.
Men jag avslöjar inga yrkeshemligheter. No way.

Men prova med att kölhala Helena, för hon har sett mina färdigheter på området. Det kan gå att få ur henne.
Hon är lite rädd om frisyren nu för tiden och det kan bli fel matchning på kläderna efter algfärgningen under båten.
Jag tror inte att rosa och alggrönt går ihop..

Nu har jag varit Private Investigator åt mig själv, så nu vet jag.
Alltså det är inte så lätt att vara anonym i dagens Sverige, eller så är det jag som är så himla bra..

Men en gång när dom hade tagit två kalvar på mitt jobb och jag kom bärandes på en stor dörrnyckel, med plasthandskar på mig, för att inte förstöra spåren och krävde att polisen åtminstone skulle ta fingeravtryck, så ringde självaste kommisarien upp mig och bad mig att söka till Polishögskolan(han hade ingen susning om min kondition dock..), för att
-"Det är sällan man ser sånt engagemang"

Så jag kanske är en naturbegåvning inom området...

Är det någon som vet hur komiskt det ser ut när man ska "elda" öronljus själv, med spegel och tändare i högsta hugg, liggandes på golvet?
Imagine..

..för örat, är dagens stora tema.
Hör alla tankarna om och om igen, som ett eko i huvudet.
Skitjobbigt...

Ja det var en konstig dag i dag..
Jag tror att allt har gått sönder, förutom jag, för en gångs skull..(jihoo)
Men typ allt på mitt jobba har pajat så jag har varit där i fyra timmar tror jag..
Schhh...jag är sjukskriven, så säg inget.

Jag hade tänkt åka på julskylting i Järvsö, men det blev inte så.
MEN sen kom jag på..Är inte julskyltningar på Söndagar dom??
Hm..
Så hade jag åkt dit så hade jag väl stått där med lång näsa.
Nu fick jag bara ha rinnig näsa i stället.
Men vet ni, det var kul att se folk..
Även om nu det mesta av folket var kor..men i alla fall..

Men insåg att börja jobba var fel status på mig än så länge.
Det var bra att jag fick göra prao i Bregottfabriken så att jag vet att jag inte riktigt var redo än.

Jag vet inte om jag är redo för någonting egentligen.
Såg en...tar emot att säga..men..en man i förrförrgår som jag fann någotsånär intressant..
Fast han inte ens hade samma initialer(tror jag) som Mr Heartache..
Kändes hellustigt.
Har nog inte hänt på två år tror jag.

Men sen var ju jag tvungen att fundera och tänka.
Tänk om jag kunde låta bli!!

Fick lite panik av tanken av att det skulle komma in en man i mitt liv igen.
Vet inte om det har med rädsla eller korkadhet att göra...
Men jag fick totalpanik och började svettas och bli torr i munnen..

Eller vänta..har jag blandat ihop panik med attraktion?
Blir man inte lite torr i munnen och svettas då?
Jag minns inte.
Hur det var. Är

Som Gert Fylking skulle ha sagt
"Äntligen!!"

Jag ska försöka att inte spy galla över omröstningen i Idol i kväll...
Så länge det är Andreas som åker ur i alla fall...

Vet ni vad jag kom på..
Det är ju 1:a advent på Söndag..
Det har jag missat på nåt vis.
Skulle man pulsa sig ut i förrådet och hämta ljusstakarna måntro.
Ja vad gör man inte för att vara normal..
Vissa dagar lagar jag till och med mat.

Idag är det slut på skriv..
Kan inte komma på nåt mer än att jag har varit hos tandläkaren idag..
Nu ska jag  tvätta..
Vilken underhållande dag..
Men har iofs ätit gott(så mycket jag nu känner smak) på Condis i dag.
Nä det blir bara blaj, så nu går jag till tvättkorgen som skriker på mig..