Wildros

Jag tänkte lite på det där med livskvalitet.
Jag menar, vi lägger ner stor möda på att sova rätt antal timmar, träna så mycket som möjligt.
Gå på självförverkligande kurser och hitta-sig-självutbilningar.
Vi måste resa ett visst antal gånger per år, för att inte känna det som att vi sitter fast i vår vardag.
Vi strävar efter att äta rätt, eller helst knappast ingenting.

Försöker vi att njuta?
Ja så gott det går. Om vi nu har tid med det, mellan alla självförverklingskurser och aerobicspass.


Sen tittar jag lite snett nedåt från där jag sitter nu och inser att jag har nog missat hela poängen.
För där ligger hon i sin korg.
Och verkar inte ha några större ambitioner att flytta sig heller.
Hon sover ungefär tjugo timmar om dygnet och har inte varit på en enda föreläsning om konsten att ta vara på tillvaron.
Hon kliver upp i bland och sätter sig i fönster och tittar ut en stund.
Kanske att hon går ut lite, OM det verkligen är finfint väder.
Då sitter hon mest bara och kollar på omgivningen.

Men på nåt vis så tycker jag att hon verkar mer nöjd med livet, än någon annan jag har träffat faktiskt.
Hon har inga större bekymmer över i fall att hon glömde att motionera minst sextio minuter i går eller om hon inte var till Frankrike i våras.

Vad är hemligheten?