Wildros

..då är det inte jag..

Det finns säkert någon annan som klarar det bra,
att försöka vara sån du vill att jag ska va´.
Men låt mig säga som det är ...
Om jag blir den du vill ha..
Då är det inte jag...

Det är dags nu för oss två att ta farväl
Önska lycka till på vår skilda färd..
Om jag nånsin styr mina steg tillbaks..

Då är det inte jag..


Livet knackar på
Och- eller rättare sagt men- jag blir livrädd
Ting jag har önskat hett under under många ensamma timmar, pockar helt plötsligt på.
Och det enda jag känner är NEJ..
Jag vill inte.
Jag är inte redo
Jag är inte redo att släppa mitt fria liv.
Vilket jag förmodar, antar och tar för givet att jag skulle vara tvungen att göra.
Ingen ska någonsin igen tala om för mig att man måste ha nejlikor i apelsiner på Julaftonsmorgonen, att man måste tillhöra ett visst klientel för att passa in, att man inte får vara vän med en bög, att man är dum i huvudet om man åker till Bollnäs, att jag är löjlig om jag pussar min vän på kinden, att jag inte får skratta för högt, att jag inte får sjunga för högt när jag går på stan, att jag inte får bli för full om jag går ut, och hujedamig-ha för roligt...
att..att..att..
Det finns tusen saker jag inte ens är närmelsevis redo att återigen stå emot.
Slåss för rätten att få vara jag..

Och det allra värsta av allt..
Att alltid känna känslan av att en viss syrlig besvikenhet, över hela fenomenet och uppenbarelsen Camilla, överskuggar hela rummet som en
dålig andedräkt..

Far åt pipsvängen.
Jag vill vara jag...



(vissa delar av denna text är inte författad av mig, utan av den utomordentligt eminente textskrivaren Per Persson..
vilken del, får ni själva räkna ut)

;-)