Wildros

Tyvärr.
Just för tillfället är det så...
Det svider lite surt av den insikten, för jag tyckte att jag liksom var så bra på gång här i våras med både det ena och det andra. Sen kom det en höbärgning, som min kropp sa tack och hej leverpastej efter..

I dag kör jag övningen "Sätta på sig träningskläderna"
Det går sådär.
Jag har stått nu i fem minuter och bara tittat på Marilyn och funderat på varför i hela fridens dagar folk njuter av att motionera...
Känns som att övningen inte är riktigt klar än va??

Jag vet inte om jag ska våga mig på stadie "sätta på sig joggingskorna" än eller om jag ska ta det en annan dag..
Jag menar man får inte gå för fort fram, för då kan ångest lätt uppträda och man kan ta ett eller två eller rent av tre steg tillbaka i utvecklingen..
OCH det vill vi ju inte, eller hur??