Wildros

Efter att ha burit in ved till vedbon(haha..vedbodssubstitut i varje fall..) som ändå är en grej man bör göra om man vill kunna elda i vinter(och det vill man..i det här huset), så tvingade jag mig själv att relaxa..
Det som jag alltid ha kunnat hålla små kurser i
*Konsten att fördriva en hel dag utan att göra nånting* kl 19.00 i aulan
har gått rent åt pipsvängen nu efter sista månaden totala superstress..

Men nu så skällde jag lite på mig själv och på nåt vis för första gången på länge fick upp ögonen för att det faktiskt var så..
Helst ville jag bara fly. Ta bilen och åka en runda. Eller nåt sånt.
Men jag tryckte liksom ner mig själv på bron i full höststormsmundering så att jag skulle kunna sitta forever om det så behövdes. Tog med en bok, en kopp kaffe och lite musik i öronen.
Valde musiken och sen satt jag där och tänkte på livet och bara var Camilla..

Det var så skönt, för jag kände liksom igen mig själv igen. Det som inte varit jag på flera veckor kikade fram och sa hej.

Måste finna mitt vanliga inre lugn igen, annars går jag under. Insåg jag.
Om det så ska vara att jag måste ändra radikalt på något, som tex jobb eller vad fan som nu behövs. Men så här kan jag inte leva.

Kan även tänkas att det löser sig själv också, som han sa som sket i vasken, när allt är klart med hela flytten på jobbet.
Jag hoppas på det.

Nu ska jag gå ut igen.Och läsa..

Fridens!