Wildros

Jag har inte jobbat på en hel vecka nu. Nästan så att det är lite mer till och med.
Hjärnan har ingalunda några större ambitioner på att känna några större
"Hej hoppvadroligt"-funderingar heller över det faktumet att jag ska jobba i morgon.
Det är nästan så att jag tycker att jag har gått ner lite i vikt, nu när jag har varit hemma och inte gjort ett jävla skit.
Är inte det ett tecken? Bara i sig.
Min kropp säger, du skall inga andra arbeten hava jämte mig..

Höjdpunkten var idag, när Arbetskamrat Anna, ringde och meddelade glatt
"Jag var på Tranan igår, så nu är jag sjukskriven"
"Näääääää, var då så full?" undrade jag
"Nä klacken gick av....Jag går på kryckor..."

Själva höjdpunkten är:
Att jag blev avundsjuk..
På utslitna ledband och krossade menisker

Japp, sån är jag...

Jag vill ligga på sängen och äta chokladpraliner i två månader och gå ner i vikt av bara farten!