Wildros

Nu sitter jag äntligen hemma och äter sallad. Får lite kaninvarning när jag knaprar i mig salladen från ena änden till den andra..
Meningen var ju den där lugna flanerande stillsamma Lördagen utan missöden..
Jo det har det väl på sätt och vis varit, men det blev lite förseningar på den hela.
Jag skulle ju bara åka och plocka ur lite klädskåp nere i lagårn och sen åka till stan och döda fiskar med Carolina, men det blev lite mer också..

Halv elva ringer en av de som är i stallet i helgen och deklarerar att

"Vi har ridit vilse"....  




Jahapp...
Typ var är ni åt för håll då??

"Vet inte...Det står Hov på postlådorna......"

Jamen hur i hela fridens dagar har dom lyckats hamna där??...
Det är liksom grannbyn..

Ser ni Ljusnan nedåt eller snett åt höger??

"Nedåt.....förlåt....."

Morr, morr, morr...

Ok fortsätt nedåt, jag kommer och möter er så får vi tråckla hem er...

"Förlåt....."

Jajajajaja....rid nu!


Så nu har dom för att slippa gå fyrahundra meter på 83:an, tråcklats över några gräsmattor, en skogsdunge, kanten av en hästhage och en grusväg som hörde till ett hus och guidats till vägen där dom förmodligen kommit upp från första början.

Så..känner ni igen er nu då?

"Näääää.....förlåt...."

Gahhhhh.....

Nu går ner där och svänger där osv....
Jag åker och kollar om hon som ni ska passa fölning på har passat på att föla eftersom ni har varit ute halva dagen och nästan i fel kommun...

"Förlåt......snörvel"

Högröd i ansiktet och svettig:
"Jag är inte arg, jag är bara lite orolig!!
...gå nu...",
sa jag med det bredaste leende jag kunde åstadkomma..


Fem djupa andetag.

Ingen häst hade fölat i alla fall. Så jag kom till stan och hem.


I kväll är det köööörslaaget!

;-)