Wildros

Idag har jag gjort situps..

På nåt vis känns det som om att man vill att efter en gång gjorda situps, så ska magen vara fast och fin och man är färdigtränad.
Som sportfåne sen barnsben, så vet jag ju att så inte är fallet..
Tyvärr

Jag vet inte vad det är som gör att latmasken är den mest drivande faktorn i livet liksom
Eller är det bara lättjan som ta överhanden över förståndet?
Jag vet inte.
Jag tycker ju att det är helt underbart när jag väl har kommit ut och gått till exempel.
Eller gjort mina situps.
Det är bara startsträckan dit som känns som en oövervinnlig uppförsbacke i motljus..

Snälla nån, påminn mig för guds skull att fortsätta..