Wildros

Ingen särskild dag. Inget särskilt har hänt. Inget särskilt glad. Inget särskilt sur.
Ska det vara såhär blaha?
Så trist.
Det är lite svårt att komma runt det också.
Jag vet att man kan tänka sig till allting!
I know!
Men ibland så tror jag att det finns en mening att man är i vissa stadier också. Inte bara hela tiden ständigt kämpa för att inte vara så som jag inte ska vara. Utan kanske bara acceptera att så här är läget nu, av en eller andra anledningen.
Det är så himla modernt nu att tänka sig till allting. Alla pratar om det. Så även jag.
Men en tanke slog mig idag, mitt i mitt blahande..
Tänk om det är så att blahandet finns där av en mening då?
För att jag ska vila, lära mig att vänta, stilla mina sinnen eller någonting.
Och så kämpar jag för att förändra min innersta vilja.

Nä jag vet inte.
Fram för varandet som den människan man är.

Med allt som finns och inte finns.