Wildros

Jakten kan bli oändlig. Tillslut vet man inte vem som jagar vem. Och vad syftet från början var.
"Hur länge har jag egentligen hållit på", kommer man kanske på sig själv att tänka.
"Och vem fan var det som började", kommer som nästa tanke.

Och vem vet vad det är, som är drivkraften och motorn.
Är det sitt egna upptagna ego som talar om för en att
"Ge lite bränsle på min falnande glöd"
Eller är det självkänslan som fått sig en törn.
Självförtroendet är det ju i jägarens ögon inget fel på..
Är trofén verkligen värd att ha på väggen, så man kan titta på den varje dag och klappa sig för bröstet?