Wildros

Visst är det väl underligt vad sinnet kan förtränga?
Jag förstår fullkomligt varför människor som varit med om något ruskigt, helt kan radera det ur minnet.
Jag har fullt sjå att komma ihåg vad jag gjorde i förrgår.

När jag satt hos frissan i Onsdags och ondgjorde mig över mitt eländiga hår, som senaste tiden helt varit utan styrsel och fason och bara varit risigt och trist, fanns absolut inga minnen what so ever i min hjärna..
Hon frågade ut mig om allt möjligt. Om det kunde vara hormoner kanske? "njä..inte vad jag vet" Men du har mens som du ska och så? "Jo..." (nog för att jag fyller 40..men nog har jag dom sakerna kvar allt, i fullan fröjd och stort förtret...)
Äter du som du ska? "Jo nog äter jag allt...allt..för..mycket...men det har blivit bättre"
Sundare än så här var det ju länge sen jag var.
Nä vi kunde inte komma på varför i hela friden håret betedde sig som det gjorde.
"Ja, det är lite dålig stuns i det", konstaterade hon.
Vi funderade vidare. Vi bokstavligen rev vårat hår. Eller snarare hon rev i mitt och jag rev i mitt..

När hon hade skalat av mig allt mitt hår och jag satt kvar där med en liten tofs på skallen och såg ut som en intern på Kumla, så kom jag ju på......

"Men jag har ju varit förkyld i 8 veckor före jul..............!!. Kan det vara det?"

Blicken på kvinnan var obetalbar..

Så nu sitter jag här med inget hår(okej, lätt överdrift..)och en svidande vetskap om att det vore bra att nån gång komma ihåg vad som hände i livet för bara ett tag sen...