Wildros

Orkade inte ens komma på nåt att skriva kändes det som..

Men nu sitter jag visst här ändå..
Urk urk...
Idag känns allt segt. Inte undra på kanske.
Jag tror att jag har brytit stortån också. Det går liksom inte att vicka den uppåt.
Nu är det ju inte i så många moment som man behöver kunna vicka den uppåt, men det stör mig i alla fall..
Jag har säkert mer krämpor också om jag känner efter riktigt noga, så det låter jag bli.
 Jag ska lägga mig under en filt av självömkan om en stund och vänta hem en halvhysterisk son, som varit i fjällen sju dagar utan flickvännen..

Sen ska jag göra en GI-burgare av nåt slag.
Till vilken nytta vet jag inte heller, med tanke på det som stoppades i skallen igår..

Nu var det eländigare än eländigast..
Det gå över..

Hej hopp!