Wildros

Ja.
Det var ju så.

Nu har det gått så många dagar, så jag vet snart inte vad jag ska skriva. Om det hela. För den undefundiga känslan ebbar ju lite ut dag för dag.
Det var en märklig helg på alla sätt och vis. Det var saker som inträffade som inte riktigt kan förklaras mer än med synkronicitet.
Om man inte vill då skrika rätt ut åt det och förklara det med några slumpartade sammanträffanden.
Men jag tror inte på dom där slumpartade sammanträffandena. Så jag vill nog hävda synkroniciteten i alla fall.
Men hur som helst. Så kan jag inte dra hela den historien här. Då kan jag lika gärna göra en bok. Men jag kan väl säga som så.. Att det vältes några sanningar. Om mig. Och män..
Ja.
Men kom till saken kvinna , tänker ni nu..

Very well!
Var på 50-årskalas på Lördagen, som jag skrev om innan.
Det var en fantastiskt rolig fest och massor av trevliga människor och mycket god mat.
Tack Mia!

Framåt halv elva kom den underhållande dotten på( Dvs carolina), att efter så många glas vin och Av-Hunken-egenhändigt-gjorda-knappar, så måste man nästan ut och röra på dom lurviga..
Sagt och gjort.
Efter en timmes övervägande, med mest sig själv och sina Irene, så lyckades hon tråckla in alla i väl uttänkta bilar som skulle fara sin kosa mot stan!
Så vid halv tolv anlände vi till "Hela Huset Gungar"
Jag måste säga att tidigare gånger jag har varit där, så har det mer liknat "Halva huset gungar, resten står still"
Men inramlandes i ett gäng på 11 glada vindrickande, mätta och belåtna och på livet mycket glada 50årsfestfirande juveler, så blev det en helkväll. Jag vet sannerligen inte när jag hade så roligt sist.
Med eller utan vin..

Sen att Part III i synkroniciteten hände där, gjorde väl inte saken sämre..

På vägen in till balen tog Rosa lite kort:







Tänk så kul man kan ha med omslaget på en MiniBabybel
En helfet, halvmjuk ost, lagrad inifrån och ut..