Det går inte att rädda dem..
Sonen satt och hängde idag vid matbordet. Det har tagit slut med flickvännen.
Jag: "Varför tog det slut då?
Sonen: "Jag vet inte. Hon tyckte att allt gick så fort"
Jag: "Jasså, varför då?"
Sonen: "Ja jag vet inte. Jag förstår mig inte på kvinnor"
Jag var tvungen att bita mig i knogen för att inte skratta..
Jag hade sån lust att säga "Lilla, lilla gubben. Vänj dig. För det kommer du aldrig någonsin att göra"
Men jag höll mig och sa bara "Jaha, vad synd...."
Torrmorsa..
Jag: "Varför tog det slut då?
Sonen: "Jag vet inte. Hon tyckte att allt gick så fort"
Jag: "Jasså, varför då?"
Sonen: "Ja jag vet inte. Jag förstår mig inte på kvinnor"
Jag var tvungen att bita mig i knogen för att inte skratta..
Jag hade sån lust att säga "Lilla, lilla gubben. Vänj dig. För det kommer du aldrig någonsin att göra"
Men jag höll mig och sa bara "Jaha, vad synd...."
Torrmorsa..
Kommentarer
Postat av: Snilsson
Jädrar va ont i knogen du ska ha fått...! hehehe ja det var rooligt.
Man kommer en bra bit på väg ju mer man börjar förstå sig själv och verkligen iaktta andra. Men det tar ett tag. En livstid ungefär, ibland mer.
Jodåsatte.
Trackback
