Wildros

nu är det äntligen klart det som vi jobbat för i massor av veckor nu på jobbet. nu kan livet återvända. även andra saker kan återvända. vända åter. upprepas som en dålig b-film som är en repris av mitt liv.
jag kommer att börja tänka igen. vrida och vända på funderingar jag alltid och ständigt och jämt har. funderar till och med på att jag funderar för mycket. det finns så mycket tankar. som jag bara inte kan låta bli att tänka.
 men det är ok. jag är ok. i alla fall. men undrar ändå mycket på vad det är för mening med massa saker och en var. det måste finnas mening. varför ska det annars hända. och varför händer. massor.
sju år verkar vara någon sorts magisk gräns. (jo..kolla själv..vad gjorde du för sju år sen. fnula en stund och märka att med jämna sjuårsmellanrum så vrids saker till ända och det händer..saker..som förändrar ditt liv på ena eller andra sättet..det kan bara inte vara jag) nu hände det igen. den där mystiska känslan av att jaha vad gör jag nu då igen och vad har det för mening.
 nu vet jag att jag måste ta tag i det här. kanske det inte kommer att påverka mig så speciellt. men det finns där som ett störande moment tills dagen jag tar upp det och pillar lite på det och gör mitt val om jag ska låta det beröra mig eller låta det styra mig eller bara låta det vara och stoppa det i facket för färdiggjorda saker i mitt liv som jag inte behöver älta om igen för jag har varit så himla schysst mot mig själv att jag har tittat på trollet i ljuset så det farliga tappade sin dragningskraft på mig och jag bara kan se det färdig gjordas fägring.
 om jag fick önska så skulle jag önska att så även var fallet med min långdragbänk till stora stora kärlek. jag vill verkligen inte gå och dra längre i det här. men det verkar som om jag får ge upp mot högre makter i det fallet, än så länge i alla fall. men det kommer att komma en dag när även något sker där..inte om sju år hoppas jag..
men i alla fall så fortsätter jag min undran varför saker sker och varför, kanske ännu mer, inte sker.
det är lite kul också att saker hände som jag inte har den minsta aning om tvåminuter innan och rör om i mig och mitt allt och man bara kan undra vad sjutton som hände nu.. det är då jag brukar fundera om dom där uppe sitter och spelar poker när jag som mest skriker och river mitt hår i förtvivlan....och det jag minst anade, var det som berörde mig mest just då. och sen försvinner det för att kanske aldrig synas igen..
tänk om jag aldrig kommer att beröras igen. det vore ju förfärligt.
så tack för att nu där uppe spelar poker just mitt i mitt stormande liv. jag kan ju skriva dagbok och berätta vad ni missade....