Jodåsatte..

Det är vackert med vinter och snö.
Det är det verkligen.
Just i den där sekunden när jag står där mitt i gnistret.
Det tycker till och med jag...
Trots att våndan i November ändå är enorm..
Kanske är det mörkret som jag våndas?
Eller minus 30?
Eller kanske bara att släpa mig igenom den själv?
Jag vet inte vilket
och ska kanske inte heller fundera så mycket över det...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0